Alicias normala liv, kapitel 24
Förra kapitlet: Plötsligt tog han min hand och la den över hans hjärta. Det dunkade snabbt.
"Du får mitt hjärta att dunka så snabbt."
Jag satt i mitt rum med Nikki, som var i badrummet och fixade sig. Det var skolavslutning. Jag hade precis lockat färdigt mitt hår och betraktade mig själv i spegeln. Långt brunt tjockt hår kring mitt ansikte, bruna ögon som ramades in av långa ögonfransar. Jag suckade och tittade ner i mitt knä. Jag satte på mina kläder, och när jag var klar kom Nikki ut, klädd i en rosa kort klänning.
"Shi...", sa hon och blinkade till.
"Vad är det?" frågade jag oroligt. Jag hade väl inte spillt på klänningen eller något? Jag tittade in i spegeln men kunde inte se någonting.
"Du är verkligen en lyckost, killarna kommer jaga efter dig idag", sa hon och skrattade.
"Äh, lägg av, dessutom är jag upptagen", sa jag och puttade henne mjukt åt sidan.
"Jag menar allvar!"
"Jaja, ska vi gå ut nu eller? Killarna har ju inte direkt tålamod verkar det som", sa jag och lyssnade. Ett tut lät utifrån och jag flinade. Vi skrattade och gick ut.
"Ohh .. Fin du ska vara då", sa Felix och blinkade. Jag rodnade och hoppade in i bilen.
"Tack, antar jag, haha." Vi satte oss i Felix bil och började köra till skolan.
Felix skulle ha en avslutningsfest senare, och det var ungefär allt de i skolan snackade om. Inte så konstigt, en av världens mest kända tonåringar bjuder hem alla som går på en viss skola. Jag skulle verkligen reagerat om jag inte kände Felix i alla fall.
"Vakna sweetie, vi är framme", sa Felix och gick ur bilen med mig i släptåg.
Det var tråkigt, som vanligt. Många tråkiga tal som man halvlyssnade på. När det äntligen var klart skrek alla, kramade de man inte skulle se på ett tag och vissa smågrät lite. Alla som skulle gå på Felix avslutningsfest var grymt taggade och drog hem för att fixa sig. Vi skulle också åka hem, Felix skulle skjutsa hem Nikki och mig så att vi kunde göra iordning oss i fred. När vi kom hem drog vi fram det vi skulle ha på oss. Jag skulle ha på mig en svart kort klänning som var utan axelband, och hade en dragkedja på framsidan. Till det hade jag ett par svarta höga skor.
Jag lockade håret och sminkade mig ganska mycket, utan att det såg överdrivet ut. När vi var klara skjutsade Chad oss till Felix hus. Det hade inte kommit några än, det skulle börja senare på kvällen. Han hade vakter utanför, fler än vanligt. De släppte in oss eftersom de visste vilka vi var. När vi gick in i huset var det verkligen en förändring. Felix var i sitt rum och spelade någon krigsspel igen med Shane och Daniel. Han slutade när vi kom och kramade Nikki och kysste mig.
"Jag kommer snart", sa Felix och gick ner. Nikki och jag satte oss ner på sängen och tittade på när de spelade.
"Varför tog det så lång tid?" frågade jag när Felix kom tillbaka.
"Någon frågade varför jag tyckte om dig så mycket så jag var tvungen att förklara."
"Aww, kom hit." sa jag och klappade på platsen bredvid mig. Han satte sig på min mage istället och flinade. "URSÄKTA, men vi vill kanske inte veta vad ni roar er med på helgerna, så kan ni gå ner nu eftersom det börjar komma ganska mycket folk?" sa Shane panikslaget och tittade bort.
Jag trängde mig igenom folkmassorna och musiken dunkade genom golvet och vibrerade. Jag hittade äntligen Nikki som jag letat efter länge nu och ställde mig bredvid henne. Hon snackade med någon jag aldrig pratat med i skolan och log när hon såg mig.
"Har du roligt?" skrek jag till henne och hoppades att hon skulle höra.
"Jadå, jag har fått många nya vänner!" skrek hon tillbaka och pekade på tjejen hon snackade med.
"Har du sett Felix?"
"Um, nej det har jag inte men du kan väl stanna med mig här en stund!" svarade hon och drog mig mot henne och höll i mig hårt så att jag inte skulle gå. Jag spanade efter Felix men kunde inte hitta honom så jag gav upp och började gå runt och snacka med olika personer med Nikki. När vi pratat med hur många som helst, dansat och var svettiga så blev det plötsligt mörkt i hela huset. Alla började hurra. Sen tändes det ett strålkastarljus på en stol som var vid en vägg i rummet. På den satt Felix med en gitarr. Alla tjejer började skrika saker som "jag älskar dig!" och "vill du gifta dig med mig?" Han bara log och började spela gitarr. Han började sjunga och tittade rakt på mig och han vek inte undan med blicken en enda gång. Mitt hjärta smälte när han tittade på mig sådär. Han avslutade låten och ställde sig upp. Alla tjejer skrek och klappade vilt händerna. Det blev mörkt i huset igen, och efter några sekunder blev det vanligt ljus igen. Stolen, gitarren och Felix var borta. Jag började gå runt och snacka med några igen. Jag såg Felix som letade efter någon och vinkade åt honom. Han lyste upp och trängde sig förbi några som genast flyttade på sig när de såg vem det var. Han nådde sitt mål och ställde sig framför mig.
"Så..gillade du det?" frågade han.
"Nej, jag älskade det." sa jag och han lyste upp.
"Bra, för jag sjöng bara för dig." Han kramade mig jag borrade in mitt ansikte i hans hals.
jag själv känner att jag bara inte riktigt är nöjd med storyn ..
det tar så lång tid för mig att skriva kapitlerna, jag har liksom ingen inspiration känner jag.
MEN jag SKA skriva klart den, försöka iaf.
Alicias normala liv, kapitel 23
"Mamma, jag har tråkigt!"
"Städa ditt rum." sa hon och la till en suck.
"Jag sa att jag hade tråkigt, inte att jag var galen", svarade jag irriterat.
"Då får du hitta på något själv."
"Jag kom på att jag inte pratat med Alicia på 10 minuter, så jag ringer henne." Jag hörde hur mamma småskrattade lite för sig själv.
ALICIAS PERSPEKTIV
När jag kom hem hade jag tröstat Hayley och Eddie, och helt plötsligt sa mamma att pappa skulle flytta till New York och jobba. Det skulle inte göra någon speciell skillnad, tänkte jag. Jag menar, han har varit borta den större delen av hela mitt liv. Vad skulle hända om han flyttade dit liksom? Vi skulle nog träffas lika ofta ändå, typ aldrig alltså.
Skolan rullade på som vanligt, och jag och Felix spenderade mycket tid tillsammans. Då och då hade paparzzi kommit och fotat oss när vi var på stranden eller ute och höll varandra i händerna. Rykten gick, och jag brydde mig inte direkt. De flesta hade väl fattat att vi var tillsammans. Jag fick fler och fler followers på twitter i alla fall. Ibland hade Felix fans hotat mig via twitter, och det kändes lite obehagligt. Felix sa att jag inte skulle bry mig, men det är ganska svårt att inte ta åt sig när någon ber en att ta livet av sig, och om man inte gjorde det skulle de komma och döda mig. Jag förstod ändå att Felix älskade sina fans. De flesta var jättegulliga och bad försiktigt om autografer och om en bild. Vissa ville till och med ha autografer av mig. Jag brukade bara klottra ner något som skulle se slarvigt men proffsigt ut, och det lyckades jag inte med kan jag säga.Felix sa bara att jag skulle lära mig med tiden.
Jag tvivlade på det när jag såg det jag hade skrivit på ett papper. Felix och jag gick en vanlig dag på stan och höll varandra i händerna. Ibland kom ett fan fram och bad nervöst om en autograf. Han skrev det och gav de en kram. Jag blev inte avundsjuk såklart, utan blev bara glad när jag såg hur snäll han verkligen var. Vi gick in i en affär där det fanns solglasögon och jag tog på mig ett par rosa formade som hjärtan.
"Hur ser jag ut?" frågade jag och höjde på ögonbrynen.
"Perfekt som alltid", sa han och la sin arm runt min axel. Vi gick i olika affärer och när vi blev trötta satte vi oss på en bänk. En paparazzi kom och klickade bilder, och vi log fast det var ganska irriterande.
"Är du hungrig?" frågade han mig när vi vilat benen lite.
"Ja jag börjar bli lite hungrig faktiskt." "Jag vet ett fint ställe", sa han och drog upp mig på fötter och vi gick till någon resturang. När vi klev in såg det riktigt mysigt ut och vi satte oss vid något bord. Jag bara tog nåt som lät gott och vi småpratade lite.
FELIX PERSPEKTIV
När vi var klara betalade jag notan och vi gick ut. Till min förvåning började det regna lite smått och efter ett tag öste det ner. Vi sprang för att inte bli genomblöta och svängde in i en gränd där det var lite tak. Vi tryckte oss mot väggen och började skratta. Jag vände mig om mot Alicia som var dränkt av vatten. Hennes hår var klistrat mot ansiktet och tröjan var genomskinlig. Jag ställde mig framför henne och log busigt. Jag började kyssa henne under regnet och det kändes precis som i en film. Ett perfekt ögonblick.
ALICIAS PERSPEKTIV
Plötsligt tog han min hand och la den över hans hjärta. Det dunkade snabbt.
"Du får mitt hjärta att dunka så snabbt."
Jag har tyvärr inte kunnat lägga ut något för att jag åkte till Öland och kom hem nu efter en vecka. Dåligt väder btw, haha.
HURSOMHELST, var det ganska segt internet där vi bodde, men när vi åkte i bilen skrev jag några kapitel med min Iphone! Så nu slipper jag skriva på ett litet tag, och det kommer nya kapitel med jämna mellanrum.
Vecka 31 åker jag till Norge, men jag är bara borta ett par dagar så det gör nog inget.
Det muppade sig lite nu eftersom jag skrivit med mobilen, så jag fick hålla på med det också -.-
Vad tyckte ni då?
loove is in the aiir ! elr nåt.
Alicias normala liv, kapitel 22
"Jag fryser", gnällde jag och gick mot sängen.
"Vänta lite, jag hämtar en tröja åt dig", svarade han från garderoben. Han kom tillbaka med en stor T-shirt och satte på mig den, och jag var inte så hjälpsam direkt. Jag krånglade och fnittrade hela tiden. När han var klar la jag mig direkt och somnade.
Felix skjutsade hem mig efter att vi hade ätit frukost. Jag var tvungen att prata med mamma. När vi var framme satt jag bara kvar där, ville inte riktigt gå in.
"Förlåt för att du måste ta hand om mig hela tiden", suckade jag och tittade ut genom fönstret. Han vände tillbaka mitt ansikte och log.
"Jag gör det för att jag tycker om dig så mycket." Jag log och klev ur bilen. Jag skulle precis gå in då Felix öppnade bildörren.
"Alicia!"
"Ja?" sa jag och vände mig om.
"Inget, jag ville bara höra din röst igen", sa han och blinkade. Sen åkte han iväg och jag gick in.
"Som jag antar att du vet ska pappa åka och bo på hotell några dagar..." Mamma, jag, Hayley och Eddie satt i soffan och pratade. Vi brukade aldrig göra så, och det borde betyda att det var allvarligt.
"Vi har haft det lite jobbigt de senaste veckorna, inte riktigt kommit överens", fortsatte hon och la benen i kors. Hela situationen kändes väldigt konstig. Det var en så awkward känsla i hela rummet som man kunde ta på. Hur kunde de ha det jobbigt om de inte ens hade tid att prata med varandra?
"Okej, så det du vill komma fram till..?" sa jag stelt.
"Ska ni skiljas?" frågade Hayley ledset.
"Nejdå. Det ska vi såklart inte! Vi behöver bara fundera över några saker innan vi bestämmer oss för något. Det var allt jag ville säga" avslutade hon med en suck. Hayley och Eddie drog iväg till sina rum och jag skulle precis också göra det när hon bad mig att sitta ner.
"Jag har hört att du och någon som heter Felix har spenderat mycket tid tillsammans..?" Jag himlade med ögonen, det var just det här jag verkligen inte hade lust att prata om.
"Ja, och det har inte du något med att göra." Hon verkade förstå att jag inte skulle säga något mer så det blev äckligt tyst i rummet.
"Du och Blair och Rose verkar ha tappat kontakten lite på sistone.."
"Okej mamma, du måste ha det här klart för dig. Du kan inte bara komma tillbaka, när vi inte pratat på hur länge som helst, när du inte ens har ringt mig eller Eddie och Hayley. Det funkar bara inte. Du kan inte komma och ha ett mor och dotter samtal när du aldrig har haft det förut! Jag drar till Felix igen. Jag vet inte när jag kommer hem igen, hejdå." Hon verkade vilja säga något mer men hann inte, för jag sprang in på mitt rum och började packa.
Jag och Felix satt ute på hans baksida, där det var så otroligt fin utsikt. Det var mörkt, mitt i natten och alla stjärnorna lyste starkt. Jag satt i hans knä och lutade mig mot hans bröst.
"Det är helt otroligt... miljoner av stjärnor, men ingen av dem lyser lika starkt som du", viskade han i mitt öra. När vi suttit ute en stund gick vi in och Felix twittrade lite. Ibland tittade han på mig och fortsatte sedan skriva.
"Kan du sluta distrahera mig?" frågade han plötsligt.
"Hur kan jag distrahera dig?"
"Genom att sitta där på sängen och vara så vacker."
Jag sov över, och dagen efter vaknade jag först. Jag tänkte att jag kunde ligga kvar en stund, men det blev tråkigt efter ett tag så jag gick ner där Felix mamma var. Jag satte mig vid köksbordet där hon satt.
"Tack", sa hon och tittade på mig.
"För vad?"
"Efter att Felix träffade dig har han inte haft en enda dålig dag, han ler hela dagarna." Vi småpratade lite och Felix hade fortfarande inte vaknat.
"Felix vakna!" ropade hon. Han orkade antagligen inte svara.
"Okej, då säger jag väl till Alicia att du fortfarande sover..."
"Jag är vaken!" svarade han och vi skrattade. Alla tre åt frukost tillsammans, och när vi var klara gick jag till badrummet för att fixa iordning mig. Jag hörde Felix och hans mamma prata lite.
"Jag har tråkigt", sa Felix och suckade.
"Tyvärr, jag vet inte hur jag ska kunna göra dig outtråkad", svarade hon. Jag blev klar och gick nerför trappan in i köket.
"Struntsamma, jag är inte uttråkad längre." Jag kunde inte göra annat än att skratta åt honom.
FELIX PERSPEKTIV
Alicia hade gått så jag var uttråkad igen.
"Mamma, jag har tråkigt!"
"Städa ditt rum." sa hon och la till en suck.
"Jag sa att jag hade tråkigt, inte att jag var galen", svarade jag irriterat.
"Då får du hitta på något själv."
"Jag kom på att jag inte pratat med Alicia på 10 minuter, så jag ringer henne." Jag hörde hur mamma småskrattade lite för sig själv.
Gillar ni storyn än så länge? ;) Jag kan ju säga att ni har många kapitel framför er... Jag har en slags "planering" med alla kapitel :)
Ja .. när ni läser det här är jag i stockholm xD lite kul tycker jag :D och sen så tycker jag att ni bara får ett kapitel, då får ni lite att längta till .. ^^
kommentera gärna, och ha det bra! ♥
Alicias normala liv, kapitel 21
Förra kapitlet: Jag vaknade av att Felix fortfarande höll om mig. Jag vände mig om och såg in i Felix ögon.
"Godmorgon", sa han och pussade mig på näsan.
"Ska vi gå upp och äta frukost?" frågade jag och ställde mig upp. Han tog min hand och vi gick nedför trappan in i köket. Det första jag märkte var att det var någon som var i köket. Det andra var att personen pratade med någon i telefon argt. Det tredje var att det var min pappa. Han upptäckte oss och tittade på våra sammanlänkade händer. Man såg att han skulle tappa telefonen närsomhelst.
Vad gjorde pappa här? Var min första tanke.
"Jag ringer dig sen", sa pappa tonlöst och la på med den han pratade med. Jag släppte Felix hand och sprang fram till pappa och kramade honom hårt.
"Jag har saknat dig jättemycket!" sa jag och kramade honom hårdare.
"Jag har saknat dig också, men jag måste ringa några på jobbet. Jag vill prata med dig sen om några saker", sa han och tittade allvarligt på mig och blängde lite på Felix. Han tog bort mina armar runt halsen och gick in i sovrummet. Jag stod kvar och tittade efter honom. Jag har inte sett honom på ett halvår, och han vill knappt ge mig en kram? Jag harklade mig lite och började ta fram frukost. Jag lyssnade mest när Felix pratade på och mm:ade och aa:ade där jag tyckte det passade. Efter ett tag kom pappa ut med sina resväskor och pratade argt i telefon igen.
"Nej, jag tänker inte...nej sa jag! Ja, jag kommer sova på hotell. Ja. Vaddå kommer inte hem förrän imorgon? Jaha, jaja. Hejdå då." Han nästan sprang ut och jag hann inte ens säga hejdå. Jag bara satt och tittade på dörren som om jag väntade på att han skulle komma tillbaka till oss. Felix hade tydligen inte märkt att jag inte sa något alls. Jag såg i ögonvrån att han tog upp mobilen och rynkade pannan.
"Tyvärr, jag måste dra. Intervju snart", sa han och pussade mig på pannan. Jag gick med honom till hallen och lutade mig mot väggen när han satte på sig sina kläder. När han hade gått gick jag direkt till ett skåp och tog fram choklad - någon gång måste man få tjocka upp sig när man mår dåligt. Jag slängde mig i soffan med en filt och försökte vila. Det gick inget vidare. Jag satte på tvn och började zappa mellan olika kanaler, och tillslut orkade jag inte leta mer så jag tittade på något matlagningsprogram.
Jag vaknade av ett surrande ljud från mobilen och då märkte jag hur ont i nacken jag hade. Jag hävde upp mig med ena armbågen och försökte sätta mig upp. Fest hos mig 2nite, så bring your friends and come to my place! stod det. Vem orkar gå på fest nu? När jag tänkt en stund kom jag på att det kanske var en bra idé. Jag behövde ju inte direkt bli full eller något. Jag kunde hänga med lite vänner...om jag nu hade några kvar. Jag bestämde mig trots allt för att gå och gick upp för att fixa mig. Då hade jag i alla fall något att göra och det var jag glad för.
Jag gick in i huset och kände på en gång stämningen. Jag trängde mig fram mellan alla människor, tog nån dricka och snackade med folk. Jag var tydligen väldigt populär nu när jag kände Felix. Jag ville ju inte utnyttja honom, men just nu kändes det ändå väldigt bra. Det kändes liksom som den gamla Alicia. Den jag var förut. Livet med Blair och Rose. Fest varje helg, pyjamaspartyn, spökhistorier. Allt det där som de flesta andra bästa vänner gjorde.
"Så du är här", sa Blairs röst bakom mig och jag vände mig om. Hennes ögon rullade över min kropp med avsmak, och jag antog att hon gjorde det för att göra mig osäker. Synd, för det funkade inte. Jag gav henne en blick som alltid gjorde så att hon lydde mig när vi var bästa vänner, vad det än handlade om. Den gav ingen effekt, utan hon lutade sig bara närmare.
"Ja, det är jag. Och vet du vad? Jag har kul." Jag lutade mig ännu närmare och blängde på henne. Då upptäckte jag att Rose stod bredvid henne och såg rädd ut. Hon var alltid 'fredstypen'. Skulle alltid göra fred när man bråkade med någon, men nu vågade hon tydligen inte det, och det var kanske tur.
"Jag är förvånad över att Felix fortfarande inte gjort slut med dig, att han inte ser hur falsk du är", sa hon och himlade med ögonen. Okej, där gick gränsen. Det kändes som att allt gick i slow motion, jag lyfte mitt glas och hällde allt över henne.
"Jag är förvånad över att du lever." Hon skrek till av chock, hoppade på mig och började slå mig med sin handväska, och jag drog i hennes hår. Alla runt omkring samlades runt oss för att titta. Någon tog tag i mig bakifrån och drog mig ifrån Blair. Rose hade tagit tag i henne och drog henne bort. Hon viskade något i Blairs öra och släpade iväg med henne. Jag ryckte mig loss från den som höll i mig, blängde på alla som tittade, rättade till kläderna och gick iväg. Jag började dricka igen, lite till och sedan mer.
Det kändes på nåt sätt att det här hänt förut. Jag grät, vid en trottoarkant och spydde. Allt snurrade omkring mig och jag kände verkligen för att lägga mig ner. Jag visste inte vad som skulle hända, och jag visste inte vad som hade hänt. Allt var suddigt. Jag visste inte heller hur länge jag suttit där. Jag ville att Felix skulle vara med mig. Jag började rota i min väska och lyckades efter en ganska lång tid av letande hitta min mobil. Jag letade igenom kontakterna och hittade Felix. Det gick några signaler innan han svarade.
"Hej, det är Felix." Jag började hulka fram lite ord som var totalt osamanhängande och han hörde antagligen ingenting.
"Alicia? Vad har hänt? Vart är du?" frågade han och man hörde hur orolig han var.
"Jag vet inte, på en trottoar", sa jag och började gråta mer.
"Titta om det finns skyltar runt omkring." Jag började leta, men mitt huvud snurrade så det var svårt. Jag sa addressen till honom och jag hörde att han sprang.
"Jag kommer snart, stanna där du är, och lägg inte på." I bakrunden hörde jag att han stängde en bildörr.
Felix bokstavligt talat släpade med mig in i huset. Jag visste inte vart någonstans jag var, om det var hos mig eller Felix. Han drog med mig uppför trappan och in i något rum, och då såg jag att det var hemma hos Felix. Han drog av mig mina kläder så att jag stod där i underkläder. Jag satte mina armar i kors för att det var så kallt.
"Jag fryser", gnällde jag och gick mot sängen.
"Vänta lite, jag hämtar en tröja åt dig", svarade han från garderoben. Han kom tillbaka med en stor T-shirt och satte på mig den, och jag var inte så hjälpsam direkt. Jag krånglade och fnittrade hela tiden. När han var klar la jag mig direkt och somnade,
Äntligen klar! Jag har skrivit på den här i flera dagar, men det har liksom tagit stopp varje gång jag börjat :p
jag ska åka till stockholm nu i veckan, och kommer inte kunna skriva något.
Men jag tänkte att jag kanske kan skriva två kapitel och ha som tidsinställda inlägg, är det okey ? :)
det är ganska händelsefyllda kapitel enligt mig, men vill ni ha det så eller ska jag ta det lite mer lungt ? ;)
