Alicias normala liv, kapitel 8
Jag gick snabbt mot skåpen, där Blair och Rose väntade. Blair såg helt förtvivlad ut och hon verkade kunna börja gråta närsomhelst.
"Vad har hänt Blair, gumman?" frågade jag försiktigt och kramade om henne.
"Biljetterna är slut! Jag var försent ute!" sa hon förtvivlat och kramade om mig hårt. Var biljetterna slut? Kunde jag verkligen ha en sådan tur?
"Vad synd gumman, men han kommer tillbaka fler gånger, det lovar jag", sa jag och log inombords.
"Gråt sen Blair, vi börjar nu", sa Rose otåligt och började gå mot klassrummet och vi följde efter.
Efter skolan så skjutsade Chad mig och Blair till ett stort köpcenter, jag hade lovat Blair det, så att hon skulle bli lite gladare. På en gång när vi hade letat lite blev Blair på gott humör igen och hittade massor med kläder att köpa. Jag köpte bara en klänning som var vit med svarta prickar på och en parfym. Blair tvingade mig att gå igenom minst 100 affärer och jag följde efter trots att jag inte ville. Jag hade inget shoppinghumör alls idag så jag följde bara efter Blair. Plötsligt ringde min telefon och när jag såg vem det var så gick jag ut ur affären. Det var Felix.
"Hej, vad gör du?" frågade han och jag blev glad över att höra hans röst.
"Blair tvingar mig att gå i affärer och jag har ont i fötterna nu!" stönade jag och han skrattade.
"Jaha, ja, jag gör ingenting så jag tänkte att jag kunde ringa dig och prata en stund", sa han och småskrattade.
"Du, jag kan inte gå på konserten, för biljetterna var utsålda, så tyvärr", sa jag och flinade för mig själv.
"Jaså, så jag är så populär? Såklart alla vill se mig, haha", sa Felix, och om han hade varit i närheten hade jag antagligen slagit till honom.
"Hm", sa jag bara kort och han skrattade ännu mer.
"Men är det problemet? Det är inga problem, jag fixar VIP biljetter till dig, om du vill ha med andra går det bra också", sa han och jag gapade, sedan stängde jag munnen när jag kom på att någon kunde se mig.
"Jaha... Ja, okej, det är jag och min kompis Blair som typ älskar dig", sa jag och jag kunde nästan höra hur han flinade.
"Okej, men då fixar jag det. Nu måste jag lägga på, ska på en intervju, ses!" sa han och la på. Jaha, så gick det med det då, nu var jag ju tvungen att gå med Blair. Jag gick in i affären och gick mot Blair för att berätta om att jag hade VIP biljetter.
"Hur TUSAN fick du tag på VIP-BILJETTER?" skrek Blair och jag satte handen för hennes mun när alla vände sig mot oss. Den frågan hade hon ställt några gånger nu, en timme efter att jag berättat det.
"Har man kontakter så har man, men snälla sluta tjata om det där nu, annars går vi inte", sa jag hotfullt åt Blair.
Hon tystnade på en gång. Vi stod och väntade på att Chad skulle hämta oss, sedan skulle han skjutsa hem Blair, och mig hem till Felix, vi bestämde att vi skulle träffas när vi var klara med shoppingen. Blair fick verkligen inte veta något, så jag sa ingenting om det till henne. Chad kom och vi hoppade in. Han skjutsade hem Blair och körde mig till Felix hus.
"Jag får nog skjuts hem idag, så du behöver inte hämta mig sen", sa jag och kramade Chad.
"Okej, ha det så kul nu, vi ses imorgon klockan kvart i åtta", sa han och körde iväg. Jag gick mot det gigantiska huset och knackade på. Jag hörde steg i trappan och sedan öppnade någon dörren. Jag blev riktigt förvånad för det var inte Felix som stod där utan en kille som såg ut att vara i Felix och min ålder.
"Hej, jag är Felix kompis Shane", sa killen som hette Shane och log mot mig.
"Hej, jag är också Felix kompis och heter Alicia", sa jag och skakade hand med Shane. Vi gick in i vardagsrummet och där satt Felix med en tjej och en kille som spelade något spel framför tvn. Felix och killen började småtjafsa med varandra och Shane skrattade. De vände sig mot mitt håll snabbt och sedan mot tvn igen, men Felix ställde sig upp och gick mot mig. Han skulle slå killen i huvudet men missade för han duckade. Jag skrattade och Felix kramade om mig.
"Hej", sa han och tittade in mig i ögonen. Jag kände hur jag blev rödare och rödare om kinderna.
"Hej", sa jag och log.
"Ja, det här är mina kompisar, Shane som du hälsat på, sedan är det Daniel och Nikki. Daniel och Nikki pausade spelet och gick fram och hälsade på mig.
"Jag vill inte spela mer", sa Nikki och tittade på Daniel.
"Det är bara för att du förlorar hela tiden", sa Daniel och flinade.
"Det gör jag ju inte! Eller hur Shane?" sa Nikki och tittade på Shane för att få lite medhåll.
"Asså, hehe, ganska ofta", svarade han och kliade sig lite i huvudet. Nikki blängde på honom och jag skrattade.
"Hörni, ta det lite lugnt, vi gör något annat", sa Felix och skrattade åt dem.
"Jag vet! Vi tittar på skräckfilm!" sa Daniel och log stort. Skräckfilm? Jag som var så lättskrämd. Alla nickade och jag sa att det var okej att göra det. Alla killarna gick bort mot filmhyllan och letade medans jag och Nikki satte oss i soffan. Vi småpratade lite om hur patetiska killar var, och flinade när killarna gick mot oss.
"Vad är det nu då?" sa Felix och klämde sig ner mellan mig och Nikki, och Nikki och jag skrattade. Killarna suckade och himlade med ögonen. Jag gillade dem här personerna, de var verkligen snälla. Vi satte på filmen och jag ryckte till flera gånger när undertexterna kom. Jag tog tag i Felix hand och han kramade den mjukt, det lugnade mig lite. Killarna skrattade mest när jag och Nikki skrek. När filmen var slut gick Daniel och Shane mot filmhyllan och letade genast efter en ny film att se på. Jag sa att jag behövde lite frisk luft och smög ut genom balkongdörren.
Jag ställde mig vid räcket och tittade ut mot havet. Jag stod en stund och hörde någon komma. Jag vände mig om och såg att det var Felix. Han gick fram mot mig och ställde sig nära. Jag tittade upp i hans ögon och fastnade med en gång, försent att ta sig loss. Han böjde sig ner mot mig och var bara några millimeter från mitt ansikte. Försiktigt snuddade hans läppar vid mina som för att se hur jag skulle reagera. Jag tryckte mig mot honom och tog tag i hans nacke. Jag kan säga att han inte var försiktig nu. Plötsligt hör vi hur någon öppnar balkongdörren och skrattar till. Vi släppte varandra genast och tog ett steg bakåt. Daniel stod där och flinade.
"De bad mig kolla om ni hade dött eller något, men ni verkar ha det ganska mysigt, så kom in när ni är klara", sa han och skrattade retsamt. Jag rodnade och gick in efter. Jag tittade på klockan och såg att den var 23.30, dags att åka. Jag tog på mig skor och jacka och Felix gjorde det också. Jag sa hejdå till killarna och Nikki, som satt fastklistrade framför tvn. Vi gick ut och åkte mot mitt hus. När vi var framme gick Felix ut och följde med mig in i huset. Jag skulle ge honom en puss på munnen men han tog tag i mig och höll mig kvar. Jag drog mina händer genom hans hår och tryckte mig ännu närmare mot honom.
"Oups... Pinsamt", hörde vi en röst som sa och båda ryckte till. Där stod min bror Eddie och flinade mot oss.
"Sover inte du än?" sa jag irriterat till honom.
"Jag skulle bara dricka", sa han och skrattande gick in till sitt rum.
"Hejdå, vi ses", sa Felix och såg på mig med sina vackra ögon.
"Ja, vi ses", sa jag och log. Han gick ut och jag gick uppför trappan. Jag tänkte på allt som hade hänt och ångrade ingenting. Jag la mig i min säng när jag fixat allt och låg bara och log för mig själv. Jag var lycklig, väldigt lycklig. Jag somnade med en vacker persons ansikte framför mig och med ett leénde på läpparna.
"Vad har hänt Blair, gumman?" frågade jag försiktigt och kramade om henne.
"Biljetterna är slut! Jag var försent ute!" sa hon förtvivlat och kramade om mig hårt. Var biljetterna slut? Kunde jag verkligen ha en sådan tur?
"Vad synd gumman, men han kommer tillbaka fler gånger, det lovar jag", sa jag och log inombords.
"Gråt sen Blair, vi börjar nu", sa Rose otåligt och började gå mot klassrummet och vi följde efter.
Efter skolan så skjutsade Chad mig och Blair till ett stort köpcenter, jag hade lovat Blair det, så att hon skulle bli lite gladare. På en gång när vi hade letat lite blev Blair på gott humör igen och hittade massor med kläder att köpa. Jag köpte bara en klänning som var vit med svarta prickar på och en parfym. Blair tvingade mig att gå igenom minst 100 affärer och jag följde efter trots att jag inte ville. Jag hade inget shoppinghumör alls idag så jag följde bara efter Blair. Plötsligt ringde min telefon och när jag såg vem det var så gick jag ut ur affären. Det var Felix.
"Hej, vad gör du?" frågade han och jag blev glad över att höra hans röst.
"Blair tvingar mig att gå i affärer och jag har ont i fötterna nu!" stönade jag och han skrattade.
"Jaha, ja, jag gör ingenting så jag tänkte att jag kunde ringa dig och prata en stund", sa han och småskrattade.
"Du, jag kan inte gå på konserten, för biljetterna var utsålda, så tyvärr", sa jag och flinade för mig själv.
"Jaså, så jag är så populär? Såklart alla vill se mig, haha", sa Felix, och om han hade varit i närheten hade jag antagligen slagit till honom.
"Hm", sa jag bara kort och han skrattade ännu mer.
"Men är det problemet? Det är inga problem, jag fixar VIP biljetter till dig, om du vill ha med andra går det bra också", sa han och jag gapade, sedan stängde jag munnen när jag kom på att någon kunde se mig.
"Jaha... Ja, okej, det är jag och min kompis Blair som typ älskar dig", sa jag och jag kunde nästan höra hur han flinade.
"Okej, men då fixar jag det. Nu måste jag lägga på, ska på en intervju, ses!" sa han och la på. Jaha, så gick det med det då, nu var jag ju tvungen att gå med Blair. Jag gick in i affären och gick mot Blair för att berätta om att jag hade VIP biljetter.
"Hur TUSAN fick du tag på VIP-BILJETTER?" skrek Blair och jag satte handen för hennes mun när alla vände sig mot oss. Den frågan hade hon ställt några gånger nu, en timme efter att jag berättat det.
"Har man kontakter så har man, men snälla sluta tjata om det där nu, annars går vi inte", sa jag hotfullt åt Blair.
Hon tystnade på en gång. Vi stod och väntade på att Chad skulle hämta oss, sedan skulle han skjutsa hem Blair, och mig hem till Felix, vi bestämde att vi skulle träffas när vi var klara med shoppingen. Blair fick verkligen inte veta något, så jag sa ingenting om det till henne. Chad kom och vi hoppade in. Han skjutsade hem Blair och körde mig till Felix hus.
"Jag får nog skjuts hem idag, så du behöver inte hämta mig sen", sa jag och kramade Chad.
"Okej, ha det så kul nu, vi ses imorgon klockan kvart i åtta", sa han och körde iväg. Jag gick mot det gigantiska huset och knackade på. Jag hörde steg i trappan och sedan öppnade någon dörren. Jag blev riktigt förvånad för det var inte Felix som stod där utan en kille som såg ut att vara i Felix och min ålder.
"Hej, jag är Felix kompis Shane", sa killen som hette Shane och log mot mig.
"Hej, jag är också Felix kompis och heter Alicia", sa jag och skakade hand med Shane. Vi gick in i vardagsrummet och där satt Felix med en tjej och en kille som spelade något spel framför tvn. Felix och killen började småtjafsa med varandra och Shane skrattade. De vände sig mot mitt håll snabbt och sedan mot tvn igen, men Felix ställde sig upp och gick mot mig. Han skulle slå killen i huvudet men missade för han duckade. Jag skrattade och Felix kramade om mig.
"Hej", sa han och tittade in mig i ögonen. Jag kände hur jag blev rödare och rödare om kinderna.
"Hej", sa jag och log.
"Ja, det här är mina kompisar, Shane som du hälsat på, sedan är det Daniel och Nikki. Daniel och Nikki pausade spelet och gick fram och hälsade på mig.
"Jag vill inte spela mer", sa Nikki och tittade på Daniel.
"Det är bara för att du förlorar hela tiden", sa Daniel och flinade.
"Det gör jag ju inte! Eller hur Shane?" sa Nikki och tittade på Shane för att få lite medhåll.
"Asså, hehe, ganska ofta", svarade han och kliade sig lite i huvudet. Nikki blängde på honom och jag skrattade.
"Hörni, ta det lite lugnt, vi gör något annat", sa Felix och skrattade åt dem.
"Jag vet! Vi tittar på skräckfilm!" sa Daniel och log stort. Skräckfilm? Jag som var så lättskrämd. Alla nickade och jag sa att det var okej att göra det. Alla killarna gick bort mot filmhyllan och letade medans jag och Nikki satte oss i soffan. Vi småpratade lite om hur patetiska killar var, och flinade när killarna gick mot oss.
"Vad är det nu då?" sa Felix och klämde sig ner mellan mig och Nikki, och Nikki och jag skrattade. Killarna suckade och himlade med ögonen. Jag gillade dem här personerna, de var verkligen snälla. Vi satte på filmen och jag ryckte till flera gånger när undertexterna kom. Jag tog tag i Felix hand och han kramade den mjukt, det lugnade mig lite. Killarna skrattade mest när jag och Nikki skrek. När filmen var slut gick Daniel och Shane mot filmhyllan och letade genast efter en ny film att se på. Jag sa att jag behövde lite frisk luft och smög ut genom balkongdörren.
Jag ställde mig vid räcket och tittade ut mot havet. Jag stod en stund och hörde någon komma. Jag vände mig om och såg att det var Felix. Han gick fram mot mig och ställde sig nära. Jag tittade upp i hans ögon och fastnade med en gång, försent att ta sig loss. Han böjde sig ner mot mig och var bara några millimeter från mitt ansikte. Försiktigt snuddade hans läppar vid mina som för att se hur jag skulle reagera. Jag tryckte mig mot honom och tog tag i hans nacke. Jag kan säga att han inte var försiktig nu. Plötsligt hör vi hur någon öppnar balkongdörren och skrattar till. Vi släppte varandra genast och tog ett steg bakåt. Daniel stod där och flinade.
"De bad mig kolla om ni hade dött eller något, men ni verkar ha det ganska mysigt, så kom in när ni är klara", sa han och skrattade retsamt. Jag rodnade och gick in efter. Jag tittade på klockan och såg att den var 23.30, dags att åka. Jag tog på mig skor och jacka och Felix gjorde det också. Jag sa hejdå till killarna och Nikki, som satt fastklistrade framför tvn. Vi gick ut och åkte mot mitt hus. När vi var framme gick Felix ut och följde med mig in i huset. Jag skulle ge honom en puss på munnen men han tog tag i mig och höll mig kvar. Jag drog mina händer genom hans hår och tryckte mig ännu närmare mot honom.
"Oups... Pinsamt", hörde vi en röst som sa och båda ryckte till. Där stod min bror Eddie och flinade mot oss.
"Sover inte du än?" sa jag irriterat till honom.
"Jag skulle bara dricka", sa han och skrattande gick in till sitt rum.
"Hejdå, vi ses", sa Felix och såg på mig med sina vackra ögon.
"Ja, vi ses", sa jag och log. Han gick ut och jag gick uppför trappan. Jag tänkte på allt som hade hänt och ångrade ingenting. Jag la mig i min säng när jag fixat allt och låg bara och log för mig själv. Jag var lycklig, väldigt lycklig. Jag somnade med en vacker persons ansikte framför mig och med ett leénde på läpparna.
Kommentarer
Postat av: Sara Hedström
Super! ;D <3
Postat av: Sooooofia
aww så sött !^^ :D <33
Trackback
