aliciasnormalaliv

Jag knep ihop ögonen och kände en bultande smärta i bakhuvudet. Jag hörde svaga röster någonstans i bakrunden som mumlade oroligt. Aj, det gjorde riktigt ont i bakhuvudet nu. Plötsligt gick någon med snabba steg mot mig.
"Har hon vaknat?" sa någon och stannade. Vaddå? Jag var vaken. Vart var jag då? Jag öppnade ögonen och starkt ljus strålade ner på mig. Jag tittade omkring i rummet lite och kände inte igen mig. Vänta, ett sjukhus..? Vad tusan? Det var antagligen ett sjukhus, det kände man på lukten. Vad gjorde jag här egentligen? Jag försökte sätta mig upp men gav upp och stönade.
"Sitt ner", sa en mörk röst och jag vred huvudet för att se vem det var. En läkare med lång vit rock. Jag tittade runt lite i rummet och såg en annan person stå ganska nära sängen.
"Förföljer du mig eller?" sa jag och blängde på Felix. Han bara skrattade och såg lättad ut.
"Tja du verkar vara likadan som vanligt i alla fall", sa han och log. Ursäkta? Jag var för trött för att säga något tillbaka så jag sjönk bara ner i sängen igen.
"Men varför är jag här?" sa jag och kände på bakhuvudet. Aj.
"Jag körde nästan på dig", sa Felix och såg plötsligt väldigt allvarlig ut.
"Nästan?" sa jag oförstående.
"Jag åkte med bilen, och såg någon stå mitt i vägen - någon som knappt kunde stå upp." Jag blängde på honom men han bara fortsatte och ignorerade mig.
"Jag tvärstannade och du föll ihop, du hade svimmat", sa han och tittade på mig.
"Jaha... Men när kan jag åka hem då?" frågade jag läkaren i hörnet.
"När du känner dig bättre. Du slog riktigt hårt i huvudet på asfalten, så jag rekommenderar dig att stanna minst en dag", sa han.
"Mamma..." mumlade jag och blev orolig. Hon visste inte att jag var här ens. Och hon fick verkligen inte veta vad som hade hänt.
"Vi har redan ringt henne. Hon satt på ett flygplan påväg till Japan, hon skulle göra något med jobbet", sa Felix och sneglade på mig. Just det. Hon skulle till Japan idag.. Jag gjorde ett nytt försök att sitta upp men klarade det inte.
"Du får stanna och vila", sa läkaren och vände sig sedan mot Felix.
"Stannar du med henne?" frågade han och tittade på Felix.
"Ja, det kan jag göra", svarade Felix och log mot mig. Jag blängde bara på honom, trots att han räddat mig två gånger. Han var bara så...irriterande.


Under dagen satt jag kvar i sängen, läste tidningar och ringde Blair och Rose för att berätta att jag var på sjukhuset. Jag sa att jag hade snubblat och slagit huvudet i marken och att någon gått förbi och kört mig till sjukhuset. Felix tittade lite konstigt på mig när jag ljög men jag struntade i det. Jag pratade en liten stund med dem men sedan la jag på.
"Så.. Mår du bättre nu?" frågade Felix och tittade på mig. Han hade fina ögon. Skärp dig Alicia!
"Ja, jag mår bättre nu, tack för att du räddade mig - två gånger", sa jag och log lite generat.
"Ingen orsak. Ska jag skjutsa hem dig?" frågade han och log mot mig.
"Ja, tack", svarade jag eftersom att jag inte orkade protestera. Jag klev försiktigt upp ur sängen, men trots att jag gjorde det långsamt så tappade jag balansen och Felix sprang genast fram till mig och tog emot mig innan jag hann ramla.
"Är du verkligen okej?" frågade han oroligt och tittade på mig. Hans ögon hypnotiserade mig och han höll fortfarande om mig. Han insåg det också och släppte mig.
"Ja, jag är bara lite ostadig just nu..." mumlade jag och gick ut ur rummet. Vi gick fort ut genom entrén och skyndade oss in i bilen. Vi pratade inte under resan, och det gick ganska fort att komma fram till mitt hus. Jag tackade för skjutsen och öppnade bildörren. Jag skulle precis gå ut när jag kom på sen sak.
"Felix?" sa jag och vände mig om igen.
"Ja?" sa han och tittade på mig.
"Hur kunde du veta var vi hade våran nyckel till huset?" frågade jag misstänksamt.
"Eh..." Han funderade en liten stund på hur han skulle formulera sig.
"Idag tack?" sa jag otåligt. Han skrattade bara åt mig.
"Jag såg dig lägga den där", erkände han tillslut. Jag tittade lite konstigt på honom.
"Har du spionerat på mig?" sa jag upprört.
"Nej, jag gick förbi då", sa han och log på ett riktigt irriterande sätt. Jag gick ur bilen, men då tog Felix tag i min arm och gav mig något i handen. Jag tittade på honom och han stängde bildörren och körde iväg. Jag skakade på huvudet och gick in. När jag kom in tittade jag på det jag hade fått. Det var ett telefonnummer.


Lite kort, im sorry, men jag hade ingen fantasi idag! ^^ /M