aliciasnormalaliv

Hela helgen låg jag hemma i soffan och tittade på film, jag ville inte göra någonting alls. Jag ville inte ens tänka på hur det skulle på dagen efter, då det var måndag. Luke, Blair och Rose ringde mig nästan hela tiden, och jag svarade inte utan lät det ringa. Tillslut blev jag så trött på ringandet så jag stängde av telefonen. Jag försökte undvika att tänka på det som hade hänt, då blev jag bara ledsen. Jag hade isolerat mig väldigt mycket, men det var ingen som märkte någonting, trots att jag brukade vara borta alla dagar på helgen. Mamma var upptagen med någon uppgift till jobbet, och Hayley och Eddie var med kompisar. Jag var alltså helt ensam hela helgen - något som aldrig hade hänt förut. Klockan började bli mycket och filmen slut, så jag bytte om till pyjamas och borstade tänderna trots att jag inte orkade. Jag la mig i sängen och ställde klockan på halv sex. Jag kanske skulle skippa skolan en vecka? Nej, det kunde jag inte göra, det var inte bra för mina betyg. Vem tusan bryr sig om betyg? Jag gör. Okej, jag går till skolan. Men vad jag skulle göra med Luke hade jag ingen aning om.


Jag vaknade av att min väckarklocka ringde och sträckte mig för att stänga av den. Jag låg kvar i sängen en stund, sedan ställde jag mig upp och tog på mig kläder. Det fick bli ett svart linne, med en lössittande långärmad svart och vit randig tröja över, och sedan ett par mörkblå jeans. Jag sminkade mig lite lätt och plattade sedan håret. När jag var klar gick jag ner och bredde en liten macka och åt den långsamt. När jag hade ätit tog jag min handväska och gick ut där Chad väntade. Chad var den som körde mig till skolan och hämtade mig också.
"Godmorgon solstråle", sa Chad och log, men hans leende bleknade när han såg vilket humör jag var på.
"Dåligmorgon på dig också Chad", sa jag och satte mig i framsätet. Jag låtsades skriva sms med någon för att han inte skulle börja prata och fråga vad som hade hänt. När vi kom fram till skolan tackade jag honom för skjutsen och stängde bildörren och gick mot skolan. Jag gick fort genom korridorerna och gömde mig bakom mitt skåp när jag tog mina böcker. Jag låste skåpet och gick mot klassrummet. Utanför klassrummet satt Blair och Rose och skrattade tillsammans. När de såg mig gick de genast fram till mig och kramade mig hårt.
"Vi trodde nästan att du hade dött! Varför svarar du inte på samtal eller sms?" frågade Rose upprört men kramade mig fortfarande.
"Fråga Luke," sa jag och gick in i klassrummet. Blair och Rose frågade inte mer om vad som hade hänt under dagen.


Det blev lunch och vi började gå mot matsalen när någon plötsligt tar tag i min arm och drog mig tills vi var under skuggan. Luke vände sitt ansikte mot mig och tittade oroligt på mig.
"Släpp mig nu!" sa jag och skrek nästan.
"Schh! Sluta skrika!" väste Luke och släppte äntligen min arm. Han såg fortfarande orolig ut, men också ganska...förbannad.
"Vad gör du egentligen? Varför tog du mig hit?" sa jag upprört till Luke.
"För att prata med dig din idiot! Varför har du inte svarat på mobilen? Fattar du inte att jag har varit orolig?" fräste Luke åt mig. Jag blev sårad över orden han sa till mig och drog tillbaka mig lite. Luke märkte att jag blev lite ledsen.
"Förlåt, det var inte meningen att låta dum.." sa Luke och tittade ursäktande på mig. Jag svarade inte utan tittade bara bort.
"Förlåt, jag menar det verkligen", sa Luke och vände mitt ansikte mot hans.
"Rör mig inte!" fräste jag åt Luke, och nu var det han som drog sig tillbaka. Vi stod tysta en stund tills Luke bröt tystnaden.
"Vad händer med oss då?" frågade han försiktigt.
"Det finns inget oss", sa jag och vände mig om för att gå därifrån, men Luke hann ta tag i min arm och drog mig tillbaka.
"Vad menar du? Vad pratar du om?! D-dumpar du mig?" sa Luke häpet och hans mun formades till ett litet O. Att inte få kyssa dem där läpparna... Vara singel. Fri.
"Ja, jag dumpar dig. Du betyder ingenting för mig längre", sa jag och började gå därifrån till matsalen. Jag kunde känna Lukes borrande blick i ryggen, men ignorerade det och fortsatte gå med ryggen rak.



Veckan gick ovanligt fort, och jag var med Blair och Rose hela tiden i skolan, och vi nämnde aldrig Luke. Vi var hemma hos Blair och fixade oss framför spegeln, eftersom vi skulle till en fest som en på skolan skulle ha. Jag satte på mig en svart klänning, gråa jeans, och ett par svarta skor. Jag lockade topparna av håret och sminkade mig lite mer med en eyeliner. Rose kråmade sig framför spegeln väldigt länge, och Blair fixade sitt hår.
"Ser jag tjock ut i den här klänningen? Den är ju ganska tajt... Vad tycker ni?" frågade hon och fortsatte kråma sig framför spegeln.
"Du är inte tjock!" sa både jag och Blair och suckade.
"Men.." började hon innan jag avbröt henne.
"Du är inte tjock, du passar jättebra i den klänningen! Men kom nu hörni, så vi kommer iväg någon gång!" sa jag otåligt och stampade med foten i golvet.
"Jaja", sa Blair och drog ur kontakten till plattången. Vi gick ut i kvällsluften och började gå mot killen som skulle ha festens hus. Vi gick hand i hand med skorna dinglande i handen och njöt av kvällen.


När vi kom in genom dörren var det redan fullpackat med folk, de stod överallt. Folk hånglade i hörnen, det var ganska många fulla personer där, vissa pratade bara, och andra hade gått ut till poolen för att bada. Någon kom och erbjöd öl men vi tackade nej. Jag drog genast med mig Blair och Rose för att dansa. Vi dansade ett tag, och sedan satte vi oss i en soffa. Blair hade försvunnit med någon kille så det var bara Rose och jag nu. Det var väldigt varmt och jag var sugen på att gå ut.
"Rose, är det okej om jag går ut en stund? Jag kommer om en liten stund, ska bara svalka mig lite", sa jag och Rose nickade och log mot mig. Jag reste mig upp och gick ut genom framdörren, där det inte var några personer ute, alla var på baksidan och festade. Jag satte mig ner på trottoarkanten och vilade en stund. Plötsligt hörde jag prassel och såg någon som kom skrattande ut från en buske. Det var två stycken, och de hade inte sett mig. Jag lyssnade på vad de sa till varande ;
"Jag hade riktigt kul idag..." sa en tjej till killen framför.
"Jag med.." svarade killen, och till min största förfäran insåg jag att det var Luke. Min Luke. Som inte var min längre. Shit, vad skulle jag göra? Springa? Sitta kvar? Säga något? Jag satt blickstilla och vågade inte andas. Plötsligt kupade Luke sina händer runt tjejens ansikte och...kysste henne. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen.
De hade fortfarande inte upptäckt mig så jag reste mig tyst upp och sprang in i huset igen. Luke hade varit min för en vecka sedan. Och han hade redan hittat en ny tjej. Jag mådde illa. En kille kom fram och erbjöd mig öl igen, och jag tog emot den. Jag började dricka ölen och grimaserade av smaken - jag gillade inte öl egentligen. Jag drack upp den och la den på ett bord, sedan hämtade jag mer och började dricka. Efter det kom jag inte ihåg mitt eget namn.


Jag sprang - vinglade - ut genom dörren och skrattade högt för mig själv. Jag började vingla omkring, lyckades ramla i en buske, och skrattade ännu mer. Jag reste mig upp, men mådde plötsligt illa så jag böjde mig över busken och spydde. Jag fortsatte vingla och sjöng (skrek) på Katy Perrys låt "Firework" och tyckte den var superbra. Jag skulle gå över vägen och var nästan precis framme till trottoarkanten då jag såg strålkastare som lyste på mig. Kunde de inte släcka ljuset? Jag får ont i mina ögon. Jag stannade kvar på vägen och hörde hur någonting tvärnitade, sedan blev allt svart.