Design by: Olivia Olofsson aliciasnormalaliv -

Alicias normala liv, kapitel 10

Förra kapitlet: Jag satte mig i bilen och vi åkte iväg till Blair. Jag hade ingen lust att prata så jag skruvade upp volymen på radion och sjöng med på lite låtar. Blair stod ute och väntade när vi kom, och hoppade in i bilen. Hon tittade på mig och såg sedan avundsjuk ut.
"Hej B", sa jag och kramade om henne.
"Hej A", sa hon och kramade tillbaka. Vi småpratade lite under vägen och sjöng med i låtarna tillsammans. När vi var framme tog jag min väska, tog ett djupt andetag och klev ur bilen. Let's go. Jag tog Blairs hand och vi gick in tillsammans.


"Gud vad han är underbar! Så bra, helt sjukt! Det kändes dessutom som att han tittade på oss hela tiden!" skrek Blair samtidigt som hon applåderade vilt och skrek. Felix var klar med sin sista låt och sprang ner till backstage. Jag var tvungen att erkänna att han var jätteduktig. Jag hade skrikit tillsammans med Blair och det hade varit jätteroligt. Nu var det snart dags att träffa Felix på backstage, det ingick i VIP-biljetterna. Han skulle vila en stund och fixa iordning sig så vi gick till toaletterna där det var jättelång kö, men tillslut kom vi i alla fall in. Vi rättade till sminket och fixade håret sedan gick vi ut och väntade. Vi visade VIP-biljetterna för någon gubbe, sedan fick vi gå in till backstage. Det var ganska coolt. Blair kramade min arm väldigt hårt och fnittrade hela tiden. Det stod en massa personer med VIP-biljetter som väntade på sin tur, så vi satte oss i någon soffa. Man fick ju mer tid på sig om man var sist, så man inte behövde stressa lika mycket.
"Lugna ner dig nu Blair", sa jag till henne och lirkade loss hennes fingrar runt min hand.
"Förlåt", pep hon och kramade ännu hårdare.



När vi väntat en stund hade alla kramat, fått autograf och lite bilder var det bara vi kvar. Jag drog med mig Blair upp från soffan och gick mot Felix. Han såg inte direkt förvånad ut över att se mig, men han visste ju att jag skulle vara här. Han log bara lite underligt. När vi kom fram kramade Blair honom, tog massor med bilder, fick en autograf på papper och tröjan. När hon lugnat ner sig lite började vi småprata lite.
"Ledsen tjejer, men nu måste jag gå", sa han och tittade på klockan. Innan han gick tog han mig lite åt sidan.
"Trevligt att se dig, du är jättefin idag", sa han och log.
"Tack", sa jag och tittade förvånat på honom.
"Vi ses", sa han och blinkade mot mig och sedan Blair. Vi gick ut, och precis när vi kom ut så bombade Blair mig med frågor.
"Vad sa han? Varför pratade han inte med mig? Vad sa han Alicia!" sa hon frustrerat och tittade plågat på mig.
"Ingenting speciellt", sa jag och gav Blair en blick som fick henne att tystna. Men man såg hur nyfiken hon egentligen var. Vi ville inte åka bil hem idag, så vi började gå hem till mig.



"Erkänn att han var..underbar!" sa Blair och strålade. Vi hade haft "Tjejkväll", tittat på film, pratat om olika saker - jobbiga saker och killar, och diskuterat hur konserten var.
"Den var väl helt okej.." sa jag fast jag tyckte den var super. Klockan var snart fyra på morgonen, och vi ville inte sova.
"Okej?! Den var ju amazing!" sa Blair och kastade en kudde på mig. Vi var tysta en stund, och jag hörde Blairs andetag bli tyngre och tyngre, och sedan började hon snarka lätt. Jag försökte sova, men gav upp efter en ganska lång stund. Jag tittade på klockan, den var sex på morgonen nu. Jag klev ur sängen och gick nerför trappan och gick ut genom bakdörren till poolen. Jag satte mig ner och funderade en liten stund. Plötsligt vibrerade det i min ficka.

Från: Felix

Förlåt om du sover, men
jag kan inte sova själv.


Till: Felix

Jag kan inte heller somna,
kan vi inte ta en promenad?


Från: Felix

Okej, vi möts någonstans
på vägen :)

Jag gick in igen, tog på mig mina Converse och gick ut. Det var ganska kallt ute och jag ångrade att jag inte hade tagit på mig en jacka. Jag gick några minuter och såg en figur komma emot mig.
"Hej", sa han och log mot mig.
"Hejsan, så du kunde inte heller somna?" sa jag och log retsamt.
"Nä, jag var inte så trött", sa han och började gå över vägen.
"Vart ska vi?" frågade jag och sprang efter.
"Stranden", sa han och började gå åt det hållet. Vi sa ingenting speciellt under vägen utan gick bara. När vi kom fram så tog jag av mig mina Converse och sprang ner till vattnet. Felix hakade på och gjorde samma sak. Vi jagade varandra och hade det jättekul. Efter en stund satte jag mig ner i sanden väldigt andfådd. Felix satte sig ned bredvid mig.
"Jag kommer stanna här i ungefär en månad. Sedan åker jag hem till New York igen.. Jag är här egentligen för att hälsa på gamla kompisar från skolan och bara hälsa på staden. Jag bodde ju här innan jag blev känd", sa han och tittade på mig.
"Jaha.." sa jag, för jag visste inte riktigt vad jag skulle säga. Jag kände hur mina ögonlock blev tyngre och tillslut orkade jag inte hålla dem uppe. Jag lutade mitt huvud mot Felix axel, och somnade.

______________________________________________________________________________________________

Tråkigt kapitel, men det är ju något iaf! Men jag har allt planerat på vad som ska hända, så varje kapitel kommer inte vara lika händelselöst! ;)

KOMMENTERA VAD NI TYCKTE!


 

Kommentarer
Postat av: Antonia

Lika bra som vanlig Marie! :D

Roligt och bra att du har lite ideér nu i alla fall! ;) <33

2011-02-10 @ 19:21:28
Postat av: Jessika-Bloggen om allt om inget

Tjena! :D Är det du som spelar Nord?? :3

2011-02-22 @ 20:01:39
URL: http://persiiika.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0