Alicias normala liv, kapitel 17
Klart jag inte brydde mig. Brydde jag mig? Ja, det gjorde jag. Han var trots allt mitt ex, och Felix visste inte ens om det. Han tittade på mig, och sedan på Luke som jag tittade på. Han fick en rynka mellan ögonbrynen när han såg hur vi tittade på varandra.
"Kom nu", viskade han i mitt öra och drog mig i armen tillbaka till skolan. Luke följde oss med blicken, och man kunde säga att han var riktigt förvånad. Men, jag hade ju sett honom kyssa en tjej den där kvällen vi inte ska nämna. Så varför skulle han bry sig? Vi kom in i skolan och satte oss på en bänk.
"Inte för att snoka eller så .. men .. vad var det som hände?" frågade han mig och jag tittade på honom.
"Ingenting speciellt..", svarade jag lite nervöst.
"Säg det ändå", sa han och tittade mig i ögonen.
"Mitt ex", sa jag snabbt.
"Åh", sa han och såg förvånat på mig.
"Det var väl allt.." sa jag och log försiktigt.
"Så .. vill du hitta på någonting ikväll? Gå på bio kanske?" frågade han och log hoppfullt och började leka med mina fingrar.
"Vi kanske kan fråga Shane, Daniel och Nikki om de vill följa med också?" frågade jag och log.
"Om du vill det så", sa han och tittade på mig, och såg lite besviken ut även om han försökte dölja det. Dagen gick ganska långsamt, och för det mesta satt vi bara med lite mer mellanrum mellan oss och tittade på varandra. De andra hade vi inte sett under dagen, för de hade åkt till något museum eller nåt.
När vi hade slutat så åkte vi hem till Felix och där satt de andra i soffan och skrattade.
"Hade ni kul?" frågade jag och slängde mig ner i soffan.
"Skojar du? Tror du att jag vill veta när dinousarierna levde eller?" svarade Shane och himlade med ögonen.
"Jag tyckte faktiskt att det var ganska intressant", sa Nikki och blängde på honom.
"Ja.. men det är ju för att du är så tråkig", sa han och flinade mot henne. Hon tog en kudde och smällde till honom på armen. Shane bara skrattade.
"Okej, sluta fightas med varandra hela tiden", sa jag och flinade mot dem. Då tog båda två varsin kudde och smällde till mig. Felix bara satt där och skrattade.
"Hur hade ni det under dagen då?" frågade Nikki och tittade på oss.
"Tja .. den var väl intressant.. absolut inte tråkig i alla fall", sa Felix och jag tittade retsamt på honom.
"Hursomhelst, så vill vi gå på bio, så alla som vill....", började jag men avbröts när Shane slängde sig upp ur soffan på rekordfart.
"JA TACK, VI ÅKER NU! Jag har haft tråkigt hela dagen!" skrek han och alla skrattade. Vi lydde Shane och åkte på en gång. Under bilfärden kom jag på hur lite jag hade varit hemma, jag var ju borta nästan hela tiden. Jag bestämde mig för att åka hem efter bion och umgås lite med mina syskon. Vi hade lite svårt att bestämma film, men efter ett ganska långt tag av tjaffsande om vilken film vi skulle se så valde vi någon skräckfilm som jag inte kommer ihåg namnet på. Sedan gick vi mot kassan för att betala biljetter.
"Tyvärr... men eftersom att ni är så många så går det inte att alla sitter på samma rad, det är ganska fullt", sa hon i kassan och tittade på oss.
"Men hur kan vi sitta då?" frågade Daniel.
"Tre stycken kan sitta bredvid varandra på en rad, och två stycken på en annan", svarade hon vänligt.
"Jaha.. ja vi gör så då", sa han och betalade.
"Okej.. vem ska sitta med vem?" frågade Felix oss alla. Alla tittade på varandra.
"Okej, då bestämmer jag. Jag sitter med Alicia och så kan ni tre sitta med varandra", sa Felix och började gå mot biosalongen.
Jag hade aldrig gillat skräckfilmer. Jag var mera 'happy endings' tjejen, som de flesta tjejer antagligen var. När det hade gått ungefär en halvtimme var jag ganska rejält rädd. Jag hade även skrikit några gånger, och Felix flinade bredvid. När det var på väg att hända något så tog Felix min hand.
"Jag är rädd", viskade han i mitt öra och jag ryste. Jo, eller hur att han var rädd. Inte för att jag hade någonting emot det. Som tidigare idag blev det jobbigare och jobbigare att sitta bredvid honom. Jag vågade inte titta på honom, men kände att han tittade på mig. Plötsligt reste han sig upp och gick ut. Jag funderade på om jag skulle gå efter eller stanna kvar. De andra kanske märkte något? Jag satt kvar någon minut, men gick ut sedan. Jag tittade mig omkring och kunde inte se honom. Jag vände mig och skulle precis gå in då jag kände någon ta min hand och snurra runt mig. Jag ramlade in i hans bröst och ville inte röra mig. Tillslut vände jag upp blicken och tittade in i hans ögon, och jag blev helt hypnotiserad. Han böjde sig ner mot mig mot mitt öra.
"Tyckte du också att filmen var tråkig? Det är roligare att vara med dig", viskade han och sättet han sa det på fick fjärilarna i min mage fylla hela min kropp och jag kunde inte svara.
FELIX PERSPEKTIV
Jag tog hennes hand och gick till toaletterna. Vi kunde ju inte stå kvar här i alla fall. Hon gick in och jag stängde dörren. Sedan kupade jag mina händer runt hennes ansikte och började kyssa henne. Jag kysste hennes nacke och hon ryste av välbehag. På något sätt hade jag när jag såg henne sett något speciellt med henne.. Och det var inte bara hennes utséende - det var det inget fel på alls - utan det var bara .. något jag inte kan beskriva. Vi hade varit med om så många saker på väldigt kort tid. Jag gillade henne mer och mer varje dag... jag kunde stirra på henne i en evighet utan att blinka. Jag höll mina händer runt hennes rygg och tryckte henne närmare. Hon tittade upp i mina ögon och ...
ERAT STRAFF FÖR ATT NI INTE KOMMENTERAR ÄR ATT JAG AVBRYTER MITT I,
OCH NU KOMMER JAG INTE SKRIVA PÅ NÅGRA DAGAR !
MOHAHAHAHHAHAHAHA !
Jag avbröt mitt i när jag tränade på no provet vi ska ha, bara för att skriva faktiskt!
Ni får ju visa lite uppskattning >:|
Jag kommer säkert få underkänt igen D: NÄ NU SKA JAG MINSANN PLUGGA!
ohh, någon har lagt ut bild på bdb ! *TITTAR PÅ BILD*
en timme senare ; MÅSTE TRÄNA PÅ NO! *NY BILD*
så blir det säkert Dx
NÄ MEN FÖR TUSAN SÅ FÅR NI TRYCKA PÅ KOMMENTARER OCH SKRIVA EN
LITEN KOMMENTAR ! Jag blir faktiskt nöjd bara det står bra och vill då skriva mer!
Alla som brukar kommentera får en kaka :D
Om man inte kommenterar kommer jag skicka städpatrullen på er ! PASSA ER!
Nä men allvarligt, man blir så så så sugen på att skriva mer när man får beröm :)
okej, nu skrev jag av mig lite till o.o
WHATEVA .... what did ya think ? är det bra med felix perspektiv också ? :)
K O M M E N T E R A N U , S T Ä D P A T R U L L E N V Ä N T A R !
Alicias normala liv, kapitel 16
Förra kapitlet: "Jag måste gå nu.." sa jag och gick till hallen. Nikki sprang efter, och petade på mig. Hon pekade in i vardagsrummet, på mig och gjorde sedan ett hjärta och såg frågande ut. Jag antar hon ville veta om något var på gång. Jag ryckte på axlarna osäkert, och hon började skratta. Felix och de andra kom och hon tystnade på en gång. Felix och jag bestämde att han skulle hämta upp mig klockan åtta på morgonen. Jag sa hejdå till alla och gick hem.
Felix kom klockan åtta och väntade då med bilen utanför mitt hus. Jag gav honom en snabb kram och sedan åkte vi iväg till skolan. Jag lät tankarna vandra iväg lite och tittade ut genom fönstret, rädd för att titta på honom, jag skulle antagligen inte komma loss. Det som hade hänt dagen innan fick mig att rodna bara jag tänkte på det. Jag hade aldrig känt såhär någonsin förut. Bara att titta på honom gav mig fjärilar i magen ända upp till halsen. Jag fastnade totalt i hans ögon. Mitt hjärta dunkade snabbare och hårdare när han var i närheten. Han fick mig att stamma.
"Vad tänker du på..?" frågade Felix plötsligt och log.
"Eh.. ingenting. Eller det klart jag gör, men ingenting. Eh.. tror du det kommer bli jobbigt för dig i skolan?" frågade jag snabbt och kände hur färgen spred sig på mina kinder.
"Haha, nejdå, det kommer nog vara några som vill ha autograf bara, oroa dig inte över mig", sa han och blinkade mot mig. Vi var framme, och redan när vi klev ur bilen drogs det massor av blickar åt vårat håll. De flesta hade väldigt stora ögon, och öppna munnar. Om jag inte hade varit så spänd hade det antagligen varit roligt. Felix verkade inte bry sig ett dugg, utan gick bara förbi alla. Hans hand letade sig till min och när han vidrörde mig kände jag hur det blev ett pirr i hela kroppen. Jag blev lite mer självsäker och sträckte på ryggen. När vi kom in i skolan gick vi mot mitt skåp, och jag kände en blick som brände hårt i nacken. Jag vände lite på huvudet och tittade i ögonvrån. Blair. Jag suckade bara och kände hur Felix tittade på mig. Plötsligt gick Blair rakt mot mig, med andra tjejer bakom sig. Jag blev förvånad och tittade på henne.
"Nämen hej A! Det var inte alls kul utan dig på festen igår..." började hon och mina ögon smalnade. Jaha, så nu funkade det tydligen bra att vara vän med mig, när jag tog med hennes "kändis crush".
"Hehe .. ursäkta oss, men vi ska till en matte lektion", sa jag och dissade Blair totalt. Hon stod kvar riktigt snopen och besviken. Ursäkta mig, men det är ditt eget fel, tänkte jag och skrattade för mig själv. Hon förtjänar inte att känna bra människor.
"Mitt namn är Blair förresten!" ropade hon efter oss och jag himlade med ögonen. Vi gick in på lektionen och Felix satte sig bredvid mig. En stund efter kom Blair, och jag kände hur hon studerade varje rörelse vi gjorde. Jag tittade ner i boken och kände Felix varma andedräkt i nacken. Jag tittade på honom och rodnade när jag såg att han iakttog mig. Att han var så nära mig gjorde att jag inte kunde koncentrera mig på talen, och jag räknade nästan ingenting. När lektionen var slut nästan flydde jag, elektriciteten emellan oss vibrerade. Nästa lektion var svenska, och jag kunde inte koncentrera mig då heller. Hans knä snuddade vid mitt, och jag kunde inte läsa. Plötsligt kände jag en hand som smekte mitt lår under bordet. Jag rodnade och kunde absolut inte läsa. Han skulle hjälpa mig med en sak jag inte kunde, och böjde sig ännu närmare. Hans andedräkt luktade underbart och jag kände hur hans läppar snuddade vid mitt öra. Efter svenskan var lunch och jag skyndade mig därifrån. Vi tog mat och satte oss vid ett bord. Han flyttade sin stol närmare min och tittade på mig hela tiden. Han böjde sig närmare.
"Kan jag få en autograf?" sa en glad tjej som gick på skolan.
"Självklart", sa han och skrev autografen. Han var verkligen snäll mot sina fans.
När vi ätit klart tog jag hans hand och sprang nästan ut. Han följde efter och vi gick till ett ganska avskärmat ställe vid skolan, där det var skugga. Han puttade mig mot väggen mjukt och tryckte sin kropp mot min. Han andades snabbt och tryckte sina läppar mot mina. Jag öppnade munnen lite och hans tunga gled in. Han tryckte sig ännu närmare fast det nästan inte gick. Jag märkte inga fyrverkerier, hela min värld stod i brand. Plötsligt hörde vi någon harkla sig högt och vi släppte varandra genast.
"Men herregud, är det upptaget överallt eller? Jag behöver röka, kan ni göra det där någon annanstans?" frågade en kille, och bakom stod det några andra. Vi klev ut ur skuggan och skulle precis gå då jag hörde någon dra efter andan. Det var ingen mindre än Luke.
Oh my cheese, här går det hett till!
Förlåt, jag var tvungen C:
VAD SKA HÄNDA?
Var tvungen igen :3
Okeyy, lets go to the real business !
WHAT DID YAA GUYS THIIIINK ?
Tyckte jag var duktig som skrev två stycken
samma dag LALLAALALAL *STOLT* :D
Bara för det måste ni kommentera,
MOHAHAHAHAHAHAHAAHAHAH
var tvungen :D
okeyydå, jag ska sluta ....
MIIHIHIHIHIHIHIHIHIHIHIHIHI
Alicias normala liv, kapitel 15
"Nice." Jaha, ja vad kan man förvänta sig av killar egentligen?
"Är det allt ni har att säga?" frågade jag och log retsamt. De skrattade och vi satte oss i soffan. Dagen gick fort och jag var tvungen att gå. Jag kramade alla och sa hejdå. Väl hemma så var klockan ganska mycket, så jag bestämde mig för att gå och lägga mig.
"Har du hört det där om Alicia?" hörde jag röster säga runt omkring mig. Vad var det med mig egentligen? Vad hade jag gjort? Jag såg Blair i korridoren le nöjt. Jag blev förbannad när jag förstod att det var hon som hade sagt något. Jag gick med bestämda steg mot henne. Hon upptäckte mig och viskade något till hennes kompisar bredvid henne som skrattade.
"Vad har du gjort? frågade jag ganska uppretad.
"Jag tyckte bara att folk behövde få veta lite mer om ditt liv.." sa hon och skrattade, och tjejerna hakade på.
"Vad menar du med det? Vad har jag gjort dig?" sa jag förvånad, ledsen och arg på samma gång.
"Vad du har gjort? Du frågar mig vad du har gjort?! Den enda som någonsin betyder något är du, jag bara går bredvid dig osynlig! Du är den enda som syns! Vet du hur jobbigt det är? Att aldrig någon bryr sig om min åsikt?" sa hon upprört.
"Jag visste aldrig att du kände så Blair.. Men grejen är den att jag inte vill ha det så. Jag vill inte vara den jag är!" sa jag mjukt.
"Det spelar ingen roll. Jag bryr mig inte, från och med nu är det du som ska veta hur det känns. Ha det så kul med alla som vet dina hemligheter," sa hon hånfullt.
"Vad har du sagt?" sa jag med sammanbitna tänder.
"Din pappa, Luke, allt du ville att jag inte skulle säga", sa hon och skulle vända sig om, men jag tog tag i hennes arm och smällde till henne med handflatan hårt på kinden. Alla blev tysta.
"Alicia, jag trodde aldrig någonsin att du skulle uppföra dig så här", sa Mrs. Brown, våran rektor. Jag suckade och tittade ner i golvet.
"Förlåt Mrs. Brown, jag hade haft en väldigt dålig dag om du förstår", sa jag uppgivet.
"Dålig dag eller inte, så gör man absolut inte såhär!" sa hon och tittade allvarligt på mig.
"Jag vet, förlåt. Jag lovar att aldrig göra det igen", sa jag svagt.
"Det hoppas jag verkligen Alicia. Jag trodde inte det här om dig, och jag vet att du är duktig på att uppföra dig bra, så jag kommer inte ringa dina föräldrar och jag kommer inte stänga av dig från skolan. Men om detta händer igen så är jag tvungen att göra det", sa hon och jag suckade igen. Som att mina föräldrar skulle bry sig? De har aldrig tid för mig.
"Jag ska aldrig göra det igen", lovade jag och gick mot dörren.
"Det hoppas jag verkligen", muttrade Mrs. Brown bakom några papper.
"Menar du allvar? Var det girlfight i en korridor och alla tittade på? Wow, det var modigt" sa Felix och tittade på mig där jag satt i hans soffa. Jag ville inte gå hem, så jag hade gått till honom istället.
"Det här är inget att skämta om Felix.." sa jag och stängde ögonlocken för att kämpa emot tårarna, jag menar han hade ju nästan bara sett mig gråta hela tiden, ganska pinsamt.
"Förlåt", sa han och kramade mig. Jag kände mig lugnad av hans närhet och tryckte mitt ansikte mot hans tröja när han smekte mig på ryggen. Vem hade trott att en kändis skulle vara så här .. vanlig? Jag trodde att de flesta förändrades väldigt mycket, men Felix var den han var, sig själv. Han vaggade mig fram och tillbaka åt sidorna och nynnade på en av hans låtar. Vi satt så en ganska lång stund, tills jag inte var lika ledsen längre. Jag släppte honom och lutade mig bakåt i soffan. Jag tittade in i hans ögon och fastnade totalt. Hans ansikte var felfritt, från hårbottnen till hakan, om jag ska vara ärlig var han vacker där han satt när solen lyste in genom de stora fönstrerna. Han tog min hand och började massera mina fingrar. Jag tvingade mig själv att sluta titta på honom och stirrade på min andra hand istället. Jag kände hur färgen letade sig upp på mina kinder och jag lät håret falla fram. Han släppte min hand och strök bort det från mitt ansikte. Jag gjorde ett misstag och tittade på honom igen. Han stirrade på mina läppar...
FELIX PERSPEKTIV
Hon var så vacker, fin, perfekt. Den vackra, oemotståndliga färgen på hennes kinder gjorde det inte lättare för mig att motstå henne. Hon var höjden av perfektion. Trots att vi inte känt varandra så länge hade vi dragits närmare och närmare varandra. Hon stirrade på mig blygt under sin lugg. Jag stirrade på hennes läppar och kom exakt ihåg hur det kändes med dem mot mina. Jag tog steget och böjde mig framåt mot henne. Precis när jag snuddade vid henne läppar hörde vi hur dörren flög upp. Alicia vaknade till och hoppade bakåt. Någon sekund efter kom Shane, Nikki och Daniel in i rummet.
"Gör ni?" frågade Daniel och slängde sig i soffan. Jag försökte låta bli att visa hur besviken jag var och skrattade.
"Ingenting speciellt", sa jag och såg hur Alicias kinder blev röda. Nikki tittade misstänksamt mellan mig och Alicia. Daniel och Shane märkte uppenbarligen inte att det var lite stel stämning.
"Gud vad jag är hungrig", sa Shane och gick mot köket. Nikki och Daniel instämde och följde efter.
ALICIAS PERSPEKTIV
Felix harklade sig och jag tittade på honom.
"Kan inte jag få följa med dig till skolan imorgon?" frågade han. Jag blev väldigt förvånad. Varför ville han det egentligen? Och nu när allt var så konstigt i skolan..
"Jag vet inte..." sa jag och tittade ner.
"Snälla?" frågade han och tog upp mitt ansikte med sitt finger, och jag blev hypnotiserad av hans ögon.
"O-okej", stammade jag fram. Jag reste mig upp fort när de andra kom in igen. Nikki tittade lite retsamt på oss.
"Jag måste gå nu.." sa jag och gick till hallen. Nikki sprang efter, och petade på mig. Hon pekade in i vardagsrummet, på mig och gjorde sedan ett hjärta och såg frågande ut. Jag antar hon ville veta om något var på gång. Jag ryckte på axlarna osäkert, och hon började skratta. Felix och de andra kom och hon tystnade på en gång. Felix och jag bestämde att han skulle hämta upp mig klockan åtta på morgonen. Jag sa hejdå till alla och gick hem.
Nu får ni faktiskt för gurkmajonesarn kommentera ! MINST 5 !
ehehe .......
men vet ni vad ?
JAG VET PRECIS VAD SOM SKA HÄNDA I NÄSTA KAPITEL,
SÅ DET KOMMER KOMMA GANSKA SNART!
idag kanske ..... ?
KOMMENTERA
TACK O HEJ ALBATROSSMAKADEJ
Alicias normala liv, kapitel 14
Förra kapitlet: Efter lektionen gick jag mot skåpet, och tydligen så hade Blair och Rose skåp. Blair gick helt plötsligt rakt mot mig och jag stod kvar, hon kom fram till mig, tittade på mig med avsmak och sa.... 
"Bara så du vet så är du inte nummer ett längre." Och med de orden vände hon med Blair och Rose efter sig. Resten av dagen var väldigt konstig. När den äntligen var slut gick jag ut vid halv fyra och väntade på de andra. De kom några minuter efter, och vi åkte iväg för att shoppa. Jag var väldigt shoppingsugen, så det skulle bli kul att få göra det med personer jag tyckte om. Jag och Nikki skulle titta på avslutningskläder, eftersom det bara var två veckor kvar innan vi fick sluta. Killarna skulle väl titta på skor .. och kepsar .. och skor .. och äta glass.
"Ses sen då girlsen!" sa killarna och drog iväg till skoaffärer. Nikki och jag gick in i en affär och började leta.
"Åh gud, jag har så ont i mina ben! Jag orkar inte gå ett till steg!" stönade jag fram.
"Jag med, vi sätter oss på bänken därborta och vilar benen en stund", sa Nikki och vi gick till bänken. Jag satte mig ner och pustade ut av lättnad. Mina fötter gjorde jätteont. Vi hade gått runt i minst tusen affärer utan avbrott. Men vi hade lyckats hitta fina kläder i alla fall. Jag hade köpt en avslutningsklänning, skor, ring och ett armband. Allt matchade fint tillsammans. Jag hade också hittat jeans och en till tröja. Nikki hade hittade en klänning, men inga skor. Nikki messade till killarna att de skulle komma, och efter en stund kom de och skrattade åt våra plågade miner.
"Har ni shoppat eller sprungit 100 mil?" sa Daniel och skrattade.
"Jag tar inte bara första bästa, det måste ta lite tid!" sa jag och blängde på honom.
"Vi kan ha modevisning hemma hos mig sen", sa Felix och log stort. Jag himlade med ögonen och ställde mig upp. Vi gick till bilen och körde hem till Felix.
När vi var framme sprang alla till kylskåpet och jag hamnade sist. Felix kom först irriterande nog.
"Så .. vad vill ni ha och äta?" frågade han och tittade runt lite.
"Jag är verkligen sugen på pannkakor, evigheter sedan jag åt det", sa Nikki. Alla instämde och började ta fram ingridienserna. Jag lagade aldrig mat, och när jag ville försöka steka gick det bra ända tills jag skulle vända på den. Den gick sönder och alla skrattade åt mig.
"Ja, den där kan du få Alicia, för jag vill inte ha den", sa Shane och tittade på min misslyckade pannkaka.
"Jag är säker på att den smakar utmärkt i alla fall!" sa jag och spelade sårad. Vi satte oss vid det stora bordet och Felix satte sig bredvid mig. Vi började äta och pannkakorna var goda, inklusive min. Vi pratade och hade det mysigt, och Felix knän snuddade vid mitt flera gånger. Om det var en slump eller inte visste jag inte men jag brydde mig inte om det.
"Nu tycker jag att vi ska ha modevisning!" sa Felix när alla hade ätit klart.
"Vi har det i ditt vardagsrum", sa Shane och gick mot sitt rum.
"Killarna börjar!" sa Daniel och gick till sitt rum, och Felix till sitt. Nikki och jag satte oss i soffan och pratade sålänge. När killarna var klara kom alla ut. Felix hade köpt röda skor och en röd keps, Shane en lila T-shirt och lila keps och Daniel en gul T-shirt.
"Wow, här ska man tydligen matcha!" sa Nikki och skrattade. Vi tog några kort på dem, men efter ett tag var dem inte lika seriösa, och det var inte lika kul.
"Vår tur!" sa Nikki och vi sprang in på rummen. Jag satte på mig avslutnings outfiten jag hade köpt, och gick ut till vardagsrummet. Man såg att killarna tyckte det var snyggt, särskilt Felix som inte slutade stirra. Daniel rörde handen framför hans ansikte, så att han skulle vakna lite. Han rörde på sig, och sa ....
Förlåt för att ni alltid får vänta så länge innan kapitlerna kommer! Men jag har inte haft någon fantasi alls tyvärr på sistone, och därför har det tagit så lång tid. Plus att det tar så lång tid att skriva. Men jag ska försöka bli lite bättre nu. Jag har fått lite idéer nu iaf, så det kanske blir kapitel lite oftare nu :)
Men .. vad tyckte ni då ?
KOMMENTERA TACK FÖR ATT VISA ATT DU UPPSKATTAR ATT JAG
TAR AV MIN TID FÖR ATT JUST DU SKA KUNNA LÄSA ! ;)
