Alicias normala liv, kapitel 18
Förra kapitlet: På något sätt hade jag när jag såg henne sett något speciellt med henne.. Och det var inte bara hennes utséende - det var det inget fel på alls - utan det var bara .. något jag inte kan beskriva. Vi hade varit med om så många saker på väldigt kort tid. Jag gillade henne mer och mer varje dag... jag kunde stirra på henne i en evighet utan att blinka. Jag höll mina händer runt hennes rygg och tryckte henne närmare. Hon tittade upp i mina ögon och ...
...började skratta. Jag tittade på henne och började själv skratta, hon såg så rolig ut.
"Vad gör vi här?" frågade hon samtidigt som hon skrattade.
"Ärligt talat så vet jag inte", svarade jag.
"Kom nu, jag vill se på den tråkiga filmen", sa hon plötsligt och drog med mig tillbaka till bion. Jag följde efter, och när vi satte oss ner hade antaligen alla varit så inne i filmen så ingen hade märkt något. Jag satt och log fånigt resten av filmen.
ALICIAS PERSPEKTIV
Vi satt i bilen på väg hem - och nu skulle jag umgås lite med syskonen som jag hade lovat mig själv. Vi hade verkligen haft kul, och när jag tänkte på lite andra grejer som hade hänt började jag rodna, tur var det att det var så mörkt i bilen att ingen skulle se det förhoppningsvis. Felix började blinka till mig i backspegeln och göra grimaser, men jag höll mig för skratt och tittade ut genom fönstret istället. När vi var framme kramade jag alla, sa hejdå och gick sedan in.
"Lägg av!" sa jag och började gapskratta. Jag hade verkligen missat mycket och jag hade glömt hur kul jag brukade ha med Eddie och Hayley.
"Jo, det är sant jag lovar!" envisades Hayley.
"Jaja, så kul var det väl ändå inte", sa Eddie och himlade med ögonen.
"Jo, det var det faktiskt", sa jag och Hayley och jag började skratta, och tillslut började Eddie också skratta. Vi berättade för varandra om konstiga och roliga saker som hänt.
"Men.. hur går det med all paparazzi då?" frågade Eddie nyfiket.
"Ja .. det har inte kommit någon paparazzi direkt som förföljt oss eller så - vilket jag faktiskt trodde. Men de har väl annat för sig antar jag..", svarade jag och log.
"Skönt för dig då - och då får du ju lite mer privatliv med honom", sa Hayley och blinkade och Eddie busvisslade.
"Sluta!" sa jag och skrattade generat. Jag tyckte verkligen om mina syskon även om vi bråkade ibland. Och även om det var tre års skillnad mellan oss hade vi alltid lika kul tillsammans.
"Det är din födelsedag snart vet du", sa Hayley och log.
"Oj, det hade jag nästan glömt!" sa jag förvånat. Jag skulle fylla 17 två dagar efter skolavslutningen.
"Du måste berätta det för Felix ju!" sa Eddie entusiastiskt.
"Oh nej.. Jag gillar ju inte all uppmärksamhet på födelsedagar vet ni", sa jag och blinkade mot båda två.
"Tråkig du är", sa Hayley och suckade besviket. Jag bad en bön att de inte skulle berätta för Felix att jag snart skulle fylla år när jag såg en liten glimt i deras ögon när de tittade på varandra, och det såg ut som att de hade ett hemligt samtal med bara ögonkontakt. Jag tittade misstänksamt mellan dem och ställde mig sedan upp. Jag tittade på klockan och till min förvåning var den redan två på natten.
"Ungar, nu borde vi gå och lägga oss", sa jag och hjälpte dem upp.
Felix och jag låg och strulade på hans soffa efter att jag hade slutat skolan.
"Hej ungar", hörde vi plötsligt en röst säga, och jag kastade mig bort från Felix på rekordfart. Det stod en kvinna som såg väldigt ung ut, med ett perfekt ansikte, perfekt hår, och en perfekt kropp. Jag insåg efter några sekunder att hon hade likadan ögonfärg och hårfärg som Felix, och rodnaden sträckte sig ända upp till min hårbotten. Det var helt klart Felix mamma.
"Jag är Felix mamma, Elizabeth, men du kan kalla mig Beth", sa hon och sträckte fram handen. Jag ställde mig upp, rättade till kläderna och skakade hand med Elizabeth.
"Hej, jag är Felix .. kompis", sa jag osäkert.
"Jo, jag ser det", sa hon och skrattade, och gick in i köket. Jag tittade på Felix som verkade kunna explodera av skratt närsomhelst. Jag gav honom en blick som kunde döda, men sedan började jag själv skratta. Hur kom det sig att jag alltid lyckades göra bort mig hela tiden för de jag inte ville göra mig bort inför? Jag satte mig ner i soffan och kände hur det vibrerade i min ficka. Jag fiskade upp mobilen och såg att det var ett sms från mamma, där det stod att hon kommit hem från Japan. Jag blev jättglad, jag hade så mycket att berätta.
"Mamma har kommit hem nu, är det okej om jag går?" frågade jag och pussade Felix på kinden.
"Ja det klart", sa han och log snett. Jag la mobilen på bordet och gick iväg för att hämta min väska och jacka. Jag gav Felix en lätt kyss på munnen, ropade hejdå till Elizabeth, och gick ut. Det hade hunnit bli mörkt, och det var ganska kallt ute. Jag huttrade och drog jackan tätare omkring mig. Det stod ett gäng med ölburkar vid en tegelvägg som var täckt av grafitti och jag gick lite snabbare.
"Vilken trevlig överraskning", sa en röst som fick mig att rysa över hela kroppen. Snälla, inte nu, inte nu. Kom inte närmare, snälla. Luke gick emot mig och log elakt.
"Varit hos din kära perfekta pojkvän?" frågade han hånfullt.
"Det har inte du med att göra", sa jag bestämt och skulle precis gå ännu fortare när han tog tag i min arm. Jag försökte rycka mig loss, men han höll mig i ett järngrepp.
"Det tycker jag att jag har faktiskt", sa han och försökte dra mig mot de andra som skrattade och såg på roat.
"Släpp mig nu, annars..." började jag och han skrattade.
"Annars vad? Skulle din pojkvän komma hit och spöa upp mig?" sa han och log uppenbart road. Jag blundade och bad en bön om att jag skulle få bli räddad.
"Det kanske jag skulle göra", sa en röst som lät som en ängel i detta ögonblick.
"Ojdå, räddaren i nöden har kommit", sa Luke och himlade med ögonen.
"Ser du inte att hon inte vill? Släpp henne", sa han och blixtrade till med ögonen.
"Jag har för kul", sa Luke och skrattade. Felix gick mot oss snabbt och ...
Nu är jag väldigt nöjd, tack för alla kommentarer! :D
Och förlåt för att det tog sån lång tid, men jag slutade på ett ganska
knepigt ställe, haha.
Ja, ungar, vad tror ni han ska göra ? ;)
Jag antar att ni märkte att jag bytte header, och det är för att jag
tycker att ni istället själva ska få en bild av hur de ser ut ..
bilderna visar aldrig tillräckligt tkr jag :)
men ... kommentera :D
...började skratta. Jag tittade på henne och började själv skratta, hon såg så rolig ut.
"Vad gör vi här?" frågade hon samtidigt som hon skrattade.
"Ärligt talat så vet jag inte", svarade jag.
"Kom nu, jag vill se på den tråkiga filmen", sa hon plötsligt och drog med mig tillbaka till bion. Jag följde efter, och när vi satte oss ner hade antaligen alla varit så inne i filmen så ingen hade märkt något. Jag satt och log fånigt resten av filmen.
ALICIAS PERSPEKTIV
Vi satt i bilen på väg hem - och nu skulle jag umgås lite med syskonen som jag hade lovat mig själv. Vi hade verkligen haft kul, och när jag tänkte på lite andra grejer som hade hänt började jag rodna, tur var det att det var så mörkt i bilen att ingen skulle se det förhoppningsvis. Felix började blinka till mig i backspegeln och göra grimaser, men jag höll mig för skratt och tittade ut genom fönstret istället. När vi var framme kramade jag alla, sa hejdå och gick sedan in.
"Lägg av!" sa jag och började gapskratta. Jag hade verkligen missat mycket och jag hade glömt hur kul jag brukade ha med Eddie och Hayley.
"Jo, det är sant jag lovar!" envisades Hayley.
"Jaja, så kul var det väl ändå inte", sa Eddie och himlade med ögonen.
"Jo, det var det faktiskt", sa jag och Hayley och jag började skratta, och tillslut började Eddie också skratta. Vi berättade för varandra om konstiga och roliga saker som hänt.
"Men.. hur går det med all paparazzi då?" frågade Eddie nyfiket.
"Ja .. det har inte kommit någon paparazzi direkt som förföljt oss eller så - vilket jag faktiskt trodde. Men de har väl annat för sig antar jag..", svarade jag och log.
"Skönt för dig då - och då får du ju lite mer privatliv med honom", sa Hayley och blinkade och Eddie busvisslade.
"Sluta!" sa jag och skrattade generat. Jag tyckte verkligen om mina syskon även om vi bråkade ibland. Och även om det var tre års skillnad mellan oss hade vi alltid lika kul tillsammans.
"Det är din födelsedag snart vet du", sa Hayley och log.
"Oj, det hade jag nästan glömt!" sa jag förvånat. Jag skulle fylla 17 två dagar efter skolavslutningen.
"Du måste berätta det för Felix ju!" sa Eddie entusiastiskt.
"Oh nej.. Jag gillar ju inte all uppmärksamhet på födelsedagar vet ni", sa jag och blinkade mot båda två.
"Tråkig du är", sa Hayley och suckade besviket. Jag bad en bön att de inte skulle berätta för Felix att jag snart skulle fylla år när jag såg en liten glimt i deras ögon när de tittade på varandra, och det såg ut som att de hade ett hemligt samtal med bara ögonkontakt. Jag tittade misstänksamt mellan dem och ställde mig sedan upp. Jag tittade på klockan och till min förvåning var den redan två på natten.
"Ungar, nu borde vi gå och lägga oss", sa jag och hjälpte dem upp.
Felix och jag låg och strulade på hans soffa efter att jag hade slutat skolan.
"Hej ungar", hörde vi plötsligt en röst säga, och jag kastade mig bort från Felix på rekordfart. Det stod en kvinna som såg väldigt ung ut, med ett perfekt ansikte, perfekt hår, och en perfekt kropp. Jag insåg efter några sekunder att hon hade likadan ögonfärg och hårfärg som Felix, och rodnaden sträckte sig ända upp till min hårbotten. Det var helt klart Felix mamma.
"Jag är Felix mamma, Elizabeth, men du kan kalla mig Beth", sa hon och sträckte fram handen. Jag ställde mig upp, rättade till kläderna och skakade hand med Elizabeth.
"Hej, jag är Felix .. kompis", sa jag osäkert.
"Jo, jag ser det", sa hon och skrattade, och gick in i köket. Jag tittade på Felix som verkade kunna explodera av skratt närsomhelst. Jag gav honom en blick som kunde döda, men sedan började jag själv skratta. Hur kom det sig att jag alltid lyckades göra bort mig hela tiden för de jag inte ville göra mig bort inför? Jag satte mig ner i soffan och kände hur det vibrerade i min ficka. Jag fiskade upp mobilen och såg att det var ett sms från mamma, där det stod att hon kommit hem från Japan. Jag blev jättglad, jag hade så mycket att berätta.
"Mamma har kommit hem nu, är det okej om jag går?" frågade jag och pussade Felix på kinden.
"Ja det klart", sa han och log snett. Jag la mobilen på bordet och gick iväg för att hämta min väska och jacka. Jag gav Felix en lätt kyss på munnen, ropade hejdå till Elizabeth, och gick ut. Det hade hunnit bli mörkt, och det var ganska kallt ute. Jag huttrade och drog jackan tätare omkring mig. Det stod ett gäng med ölburkar vid en tegelvägg som var täckt av grafitti och jag gick lite snabbare.
"Vilken trevlig överraskning", sa en röst som fick mig att rysa över hela kroppen. Snälla, inte nu, inte nu. Kom inte närmare, snälla. Luke gick emot mig och log elakt.
"Varit hos din kära perfekta pojkvän?" frågade han hånfullt.
"Det har inte du med att göra", sa jag bestämt och skulle precis gå ännu fortare när han tog tag i min arm. Jag försökte rycka mig loss, men han höll mig i ett järngrepp.
"Det tycker jag att jag har faktiskt", sa han och försökte dra mig mot de andra som skrattade och såg på roat.
"Släpp mig nu, annars..." började jag och han skrattade.
"Annars vad? Skulle din pojkvän komma hit och spöa upp mig?" sa han och log uppenbart road. Jag blundade och bad en bön om att jag skulle få bli räddad.
"Det kanske jag skulle göra", sa en röst som lät som en ängel i detta ögonblick.
"Ojdå, räddaren i nöden har kommit", sa Luke och himlade med ögonen.
"Ser du inte att hon inte vill? Släpp henne", sa han och blixtrade till med ögonen.
"Jag har för kul", sa Luke och skrattade. Felix gick mot oss snabbt och ...
Nu är jag väldigt nöjd, tack för alla kommentarer! :D
Och förlåt för att det tog sån lång tid, men jag slutade på ett ganska
knepigt ställe, haha.
Ja, ungar, vad tror ni han ska göra ? ;)
Jag antar att ni märkte att jag bytte header, och det är för att jag
tycker att ni istället själva ska få en bild av hur de ser ut ..
bilderna visar aldrig tillräckligt tkr jag :)
men ... kommentera :D
