förlåt ...
MEN, jag har nämligen varit i New York i två veckor - utan internet!
Jag HANN INTE ens förvarna er innan jag åkte ..
men jag LLOOVVAARR, att jag ska skriva kapitel åt er, inte idag och KANSKE INTE
under veckan för nu har jag - jag är HELT seriös - typ 16-20 läxor jag måste göra,
och prov. Så ni måste förstå att jag kommer vara ganska upptagen.
tack för tålamod ♥
Alicias normala liv, kapitel 28
"Shoppa." skojade jag och han stönade. "Jag vill nog gå i central park i alla fall. Och shoppa." sa jag och flinade. "Vi kan ju åka till mitt hus om du vill, mitt riktiga."
"Just det, du bor ju här!"
"Ja, och sen har jag fått en fråga om att bli intervjuad på kvällen imorgon som sen kommer upp på tv.." började han och drog sin hand genom sig hår. "Så då kan jag ju alltid berätta hur det ligger till med oss?" Jag log och kysste honom.
"Gör det."
FELIX PERSPEKTIV
Jag satt i en stol bredvid en spegel och blev sminkad. De skickade ut mig och jag satte mig i en fåtölj vid scenen. Det sprang runt en massa människor som fixade med saker för att det snart var dags för direktsändning. Hon som skulle intervjua mig kom och satte sig i fåtöljen bredvid mig och skakade hand med mig.
"Emma." Hon såg snäll ut. Nån kom och fixade mitt hår och sprang sen iväg. Alla hade slutat springa och en kameraman tecknade med fingrarna och räknade ner från tre till noll och vi var i direktsändning. Emma sa allt som skulle hända den timmen programmet skulle sändas och publiken reste sig och klappade händerna när hon presenterade mig. Hon började med några enkla frågor som handlade om min musik, bland annat om min nya musikvideo till min singel som släppts för inte så länge sen.
"Jag har hört rykten om att du jobbar på ett nytt album, är det sant?"
"Ja, jag håller på att skriva nya låtar just nu, jag skulle tro att det släpps om några månader." När vi diskuterat en stund om det kom vi till ämnet tjejer som jag väntat på.
"Du kan ju inte förneka att du inte känner den här tjejen, vi har sett dig med henne flera gånger nu", sa hon och pekade på den stora skärmen där en bild på mig och Alicia hand i hand visades.
"Jag känner henne."
"Så du menar att någonting är på gång?" frågade hon nyfiket. "Dejtar ni?"
"Ja, hon är min flickvän." svarade jag och log.
"Menar du att du inte är ledig längre? Dina fans kommer nog bli lite besvikna över det", sa hon och skrattade. "Nu ska i alla fall vi få höra Felix sjunga sin singel, så välkommen upp på scenen!" Publiken klappade händerna när jag gick upp till scenen med min gitarr i ena handen. Musiken gick igång och jag började spela.
ALICIAS PERSPEKTIV
Det var det gulligaste någon kille någonsin gjort för mig. Alla killar jag hade varit tillsammans med hade varit helt dumma i huvudet i slutändan. Någon ville bara ha pengar, nån annan popularitet. Andra ville bara ha sex typ så fort man träffats. Felix krävde ingenting av mig. Han bara gav mig saker. Luke trodde jag var annorlunda, men han visade sig vara värre än alla andra. Jag visste inte vad som hänt med honom. Jag trodde att han var med bra människor, men tydligen var inte fallet så. Bara att se Felix blev jag lycklig. Och att han tyckte om miiig, det betydde allt. Jag var helt säker, jag var kär. Jag älskade honom. Inte som när man gick i tvåan och man blev ihop med någon, då sa man ju 'jag älskar dig' hela tiden, fast man inte gjorde det på riktigt. Men jag älskade Felix, det gjorde jag verkligen.
Alltså.
FÖRLÅT FÖR ATT JAG SUGER PÅ ATT UPPDATERA!
men jag har dåligt samvete så det kan ni ju gotta er med :(
har skrivit på den opublicerade storyn istället hehehehehe (A)
NU FICK NI IAF ETT KAPITEL, och det var det sista färdigskrivna .. så nu måste jag skriva nya!
8 SEPTEMBER ÅKER JAG TILL NEW YORK !!!!
är väl borta i två veckor elr nåt tror jag.. ska se om vi fixar nåt tidinställt inlägg :)
anyway, hm .. ja hur tycker ni nu då ?
Alicias normala liv, kapitel 27
Vi klev ur hissen när vi precis hade checkat in på hotellet, och bar några av våra väskor in i rummet, resten bar två personer som jobbade på hotellet. Vi tackade dem och de gick ut ur rummet. Det var det finaste hotellrummet jag någonsin sett. Vi hade ett eget barbord, två badrum, en stor säng, stora fönster, en skön soffa och en stor tv. Utanför hotellet fanns det en pool och lite annat mysigt. Jag slängde mig på sängen och suckade nöjt. Klockan var 18.03 och vi började bli hungriga. Så vi bestämde oss för att gå ut och ta något att äta. Självklart hade paparazzi kommit utanför hotellet eftersom de på något sätt fått reda på att Felix skulle åka hit. Jag bytte snabbt om till en sommarklänning och vi gick ut hand i hand. Blixtar smattrade runt oss när vi hoppade in i limousinen och körde iväg.
Vi hade precis kommit tillbaka till hotellet och var helt slut. Vi hade ätit massor med god mat och gott runt lite och tittat. New York var helt fantastiskt. Mycket hade hänt under dagen.
"Jag tror jag svimmar av trötthet snart" mumlade jag när vi åkte upp i hissen.
"Svimma inte, men jag fattar precis vad du menar", mumlade Felix tillbaka. Vi klängde på varandra, låste upp dörren, låste och kastade oss på sängen.
Min första tanke när jag såg mig själv i spegeln dagen efter var illamående, sen började jag skratta. Mitt hår var ett fågelbo, sminket hade kletat ut sig och jag såg verkligen inte klok ut. Jag hoppade direkt in i duschen och hade lite spa. Jag lindade en handduk runt mig när jag var klar och gick ut ur baddrummet. Felix låg kvar i sängen och blev lite förvånad när han såg mig.
"Det är precis det man vill se när man vaknar", sa han och bet sig i läppen. Jag lipade åt honom och tog det jag skulle ha på mig och gick tillbaka in i baddrummet. När jag kom tillbaka hade han bytt om och säg klar ut. "Klockan är tre nu. Du kanske har lust att shoppa?" frågade han.
"Ja, det vill jag!" svarade jag ivrigt och sprang mot dörren. Vi hade tydligen sovit länge eftersom vi inte hade varit uppe sålänge. Innan vi shoppade gick vi in på ett mysigt ställe och åt 'frukost'. Det fanns hur många butiker som helst. Jag hade kunnat gå i evigheter, men man fick ju lite ont i fötterna. Felix såg tröttare och tröttare ut ju mer vi gick, och blev överlycklig när jag var klar.
"Nu har vi gått i åttatusen affärer, och har niotusen påsar, så jag tror vi är klara nu." När vi kom tillbaka till hotellet blev vi sugna på glass, så vi tog fram ett glaspaket och åt direkt ur paketet med två skedar. Han matade mig och jag fick glass på kinden. Jag skulle precis ta bort det när han kysste bort glassen.
"Så vad vill du göra här nu då?" frågade han när vi ätit klart.
"Shoppa." skojade jag och han stönade. "Jag vill nog gå i central park i alla fall. Och shoppa." sa jag och flinade. "Vi kan ju åka till mitt hus om du vill, mitt riktiga."
"Just det, du bor ju här!"
"Ja, och sen har jag fått en fråga om att bli intervjuad på kvällen imorgon som sen kommer upp på tv.." började han och drog sin hand genom sig hår. "Så då kan jag ju alltid berätta hur det ligger till med oss?" Jag log och kysste honom.
"Gör det."
Inget speciellt kapitel :)
Om jag ska vara ärlig känner jag att jag vill avsluta den här storyn snart...men ni får inte bli ledsna!
Om NI VILL så har jag somsagt börjat på en ny, jag vet på ett ungefär vad den ska handla om osv..
Men jag kommer såklart skriva färdigt ANL om jag nu ska göra en annan. Bara speeda upp det lite x)
Just det .. jag kanske ska ha en frågestund .. ? om jag får ihop några frågor så ska jag ta och svara på dem. Så ni får jättegärna fråga vadsomhelst! Det kan vara om ANL eller om vem jag är osv.. :))
tack för mig ♥
Alicias normala liv, kapitel 26
"Ja, det vill jag, verkligen", svarade jag och kysste honom med armarna runt hans hals. Han tog sina händer runt min midja och de gled långsamt neråt. Jag log och avbröt kyssen och tittade omkring mig, med alla träden och ljusen. Det var då vackert. Jag lutade min panna mot hans och tog ett djupt andetag. "Det här är den bästa födelsedagen jag någonsin haft."
"Hayley...! Vet du var mina mörka jeansshorts är? HAYLEY?!" skrek jag och rotade panikslaget i min stora garderob där man omöjligt kunde hitta någonting. Det låg kläder över hela golvet, skor och smink som täckte och man såg inte golvet längre.
"Jaja, här är de.. och tagga ner lite tack, du springer runt som en orkan och stressar alla andra som inte ska åka", sa hon irriterat och kastade in shortsen. Jag suckade lättat och packade ner dem. Jag la ner två olika Converse skor och olika pumps. Man visste ju aldrig. Vi skulle vara borta i två veckor på ett svindyrt hotell i mitten av New York. Alla hotell som låg i centrala New York kostade hur mycket som helst, och det här var dessutom ett väldigt känt hotell. Jag var riktigt nervös. Jag hade ingen aning om vad jag skulle packa med mig. Bra skor att gå i såklart.. Men förutom det då? Skulle vi gå ut och äta ofta? Shoppa? Skulle det vara varmt eller kallt? Jag suckade igen, fast nu uppgivet. Det var svårt. Jag hade packat ner lite olika klänningar och vanliga kläder. Jag packade ner den sista tröjan, satte mig på väskan och lyckades på något sätt stänga den.
"Åh nej...min tandborste!" stönade jag och öppnade väskan igen.
"Okej, nu är det såhär Alicia. Du har rotat igenom väskan sju gånger, pratat med dig själv och sprungit runt med handen för pannan. Chili out! Det gör ingenting om du glömmer något, vi kan köpa det där om det är viktigt. Kom och gosa med mig istället." Felix satt på sängen utan tröja, och jag måste säga att det var väldigt frestande att gå till honom men det här var viktigare för tillfället.
"Tyvärr, nu när jag gått igenom väskan åtta gånger är jag färdig, så nu ska jag gå och byta om till pyjamas, och sen vill jag se en film. Kan jag låna en tröja av dig?" frågade jag och gick mot honom.
"Hm.." Han låtsades fundera. "Bara om jag får en puss!" sa han och lyste upp.
"Bättre lycka nästa gång." Jag gick mot hans garderob istället och tog fram en tröja som såg stor ut. Jag tog med mig tröjan och gick in i badrummet för att fixa mig för morgondagen. När jag bytt om, tvättat bort sminket och borstat tänderna gick jag till Felix. Han hade satt på sig en tröja, och tittade nu på en film. Jag gosade ner mig under täcket och la mitt huvud på hans bröstkorg.
Jag vaknade av ett jobbigt alarm och tryckte kudden över ansiktet. Felix gick upp och tog försiktigt bort kudden från mitt ansikte.
"Dags att vakna nu, tyvärr." Han kysste mig på kinden och jag tvingade upp ögonen. "Planet går om några timmar, så vi måste skynda oss", ropade han åt mig på vägen till badrummet. Jag ställde mig upp och vinglade till lite av att jag var yr. Det hade inte blivit många timmar att sova den här natten inte. Jag tog min mobil och tittade på klockan, den visade 04.57. Usch vad tidigt, tänkte jag och började fixa mig och halvsov lite samtidigt, det var inte lätt. När vi tillslut kom iväg somnade jag i limousinen påväg till flygplatsen. Vi klev på flygplanet, första klass och satte oss vid våra platser. Han hade valt att inte ta sitt privatplan till New York. Nu började jag bli ännu mer nervös, och vaknade till ordentligt. Felix tog min hand och kramade den mjukt.
"Ta det lungt." Jag vände på huvudet och kysste honom. Det blev ivrigare och ivrigare och han bet lätt på min underläpp. Jag hade inte märkt det, men plötsligt kände jag hur planet lutade lätt uppåt och vi var uppe i luften. Resten av tiden lyssnade vi på musik, myste och hade det allmänt kul. Tiden gick verkligen fort när jag var med Felix, och de sa i högtalarna att vi skulle sätta på oss bälterna för att vi skulle landa. Vi klev ur flygplanet och möttes av sol.
"Hellooo New York." sa Felix och kysste mig på en gång. Första kyssen på marken i New York med Felix, och det skulle verkligen bli flera i denna staden.
Jag har ett till kapitel redan färdigskrivet, sen får jag skriva nya.
Jag glömmer det varje gång, men nu kom jag äntligen ihåg det!
TACK, för alla gulliga kommentarer ! Jag älskar kommentarer (vem gör inte?) och blir superpeppad att fortsätta skriva! Så TACK igen ♥
(Jag har ingen aning om hur det gick till - men nu har det hänt två gånger att kapitel hamnat typ mitt i ? Lite skumt .. um .. men ja .. nu raderade jag det kapitlet och la in ett nytt.. jag tackar för kommentarerna på det andra som nu tyvärr försvann! ♥)
Ni är världens bästa läsare !
Fast jag inte är nöjd med hela storyn så ger ni så gulliga kommentarer :)
Alicias normala liv, kapitel 25
"Så..gillade du det?" frågade han.
"Nej, jag älskade det." sa jag och han lyste upp.
"Bra, för jag sjöng bara för dig." Han kramade mig jag borrade in mitt ansikte i hans hals.
Det var den 13 juni. Min födelsedag. Jag hade en röd kort klänning på mig, guld som "sminktema" och guldiga pumps. Jag hade lockat håret och väntade nu på att Felix skulle komma och hämta mig. Jag vet inte riktigt vad det var som gjorde att folk var avundsjuka på mitt utseende. Jag hade liksom aldrig tänkt på det. Jag hade varit jag. Redan när vi var små och jag, Blair och Rose var bästa vänner hade killarna alltid kommit till mig och frågat chans. Sen kunde de fråga Blair eller Rose. Det var nu jag förstod att Blair hade varit avundsjuk på mig. Men eftersom jag inte gillade att killarna kom och frågade chans så ofta tänkte jag inte på att Blair längtade efter att få en pojkvän. Jag tyckte ju att alla var så omogna och ignorerade de bara. De var ju omogna såklart, som alla killar. Jag fick erkänna att Felix också kunde vara omogen, men bara på ett irriterande undebart gulligt sätt. Det knackade på dörren och Hayley och Eddie kom in.
"Ingen ide att fråga vem du tänker på." sa Eddie och flinade mot mig.
"Vi skulle bara säga lycka till på dejten", rättade Hayley Eddie och knuffade honom lätt åt sidan.
"Tack."
"Tiden går så fort..." skojade Eddie och suckade.
"Jag är faktiskt äldre än er båda." skrattade jag.
"Bara så du vet har drömprinsen kommit." sa Hayley nonchalant när de gick ut ur rummet. Jag reste genast på mig och sprang ner, och lyckade självklart snubbla och trampade snett. Jag skrek till och haltade ut. När jag såg Felix försvann smärtan plötsligt och jag lyckades gå normalt. Han höll upp dörren åt mig och jag klev in.
"Välkommen till 'Love'." sa Felix och höll upp dörren åt mig så att jag kunde gå ur. När jag tittade upp var det ett högt hus som var rött med guldiga kanter här och där. Den matchade visst min outfit. Men det klart, kärlek var ju typ röd. "Ska vi gå in?" frågade han försiktigt och tog min hand och tog med mig in.
När vi var färdiga och klockan var ganska mycket så bestämde vi oss för att ta en promenad i en park i närheten och gick under låg belysning av små lampor. Det var en lång väg som kantades av träd på båda sidorna. Det var väldigt vackert, och supermysigt att gå där med Felix. Han stannade och vände sig mot mig. Han tog mitt ansikte i hans händer och kysste mig lätt. Jag ville ha mer, men han avbröt det. Han tog upp något ur bakfickan och log.
"Här är din födelsedagspresent", sa han och la det i min hand. Det var papper och jag skulle precis läsa när han gav mig en fin ask.
"Du behövde inte ge mig två saker." muttrade jag men han viftade bara bort det.
"Öppna bara." Jag lydde och tog papperet som var ett kuvert och öppnade det. Jag tog upp två lappar och läste. Det var flygbiljetter.
"Vill du följa med mig till New York?" Jag nickade lyckligt och kramade om honom hårt. Jag öppnade nyfiket paketet och tittade vad det var. Det var en guldkedja, med ett stort hjärta som också var av guld. Min första tanke var att den måste ha varit superdyr. Sen blev jag jätteglad och kysste honom.
"Hoppas du gillar den", sa han i min mun.
"Jag älskar den, och biljetterna." Han tog halsbandet, drog undan håret och satte på det. Jag kände på hjärtat runt halsen och log. Han kysste mig på halsen och jag skrattade för att det kittlades. Han vände tillbaka mig och tog mina händer i sina.
"Nu när du träffar mig ofta, och vi har en massa paparazzi som fotar och som fortfarande undrar om du är min flickvän eller inte måste ju få reda på det tillslut. Så, vill du bli min offentliga flickvän?" viskade han och det kändes som ett magiskt ögonblick, helt underbart.
"Ja, det vill jag, verkligen", svarade jag och kysste honom med armarna runt hans hals. Han tog sina händer runt min midja och de gled långsamt neråt. Jag log och avbröt kyssen och tittade omkring mig, med alla träden och ljusen. Det var då vackert. Jag lutade min panna mot hans och tog ett djupt andetag. "Det här är den bästa födelsedagen jag någonsin haft."
~
Alicias normala liv, kapitel 24
Förra kapitlet: Plötsligt tog han min hand och la den över hans hjärta. Det dunkade snabbt.
"Du får mitt hjärta att dunka så snabbt."
Jag satt i mitt rum med Nikki, som var i badrummet och fixade sig. Det var skolavslutning. Jag hade precis lockat färdigt mitt hår och betraktade mig själv i spegeln. Långt brunt tjockt hår kring mitt ansikte, bruna ögon som ramades in av långa ögonfransar. Jag suckade och tittade ner i mitt knä. Jag satte på mina kläder, och när jag var klar kom Nikki ut, klädd i en rosa kort klänning.
"Shi...", sa hon och blinkade till.
"Vad är det?" frågade jag oroligt. Jag hade väl inte spillt på klänningen eller något? Jag tittade in i spegeln men kunde inte se någonting.
"Du är verkligen en lyckost, killarna kommer jaga efter dig idag", sa hon och skrattade.
"Äh, lägg av, dessutom är jag upptagen", sa jag och puttade henne mjukt åt sidan.
"Jag menar allvar!"
"Jaja, ska vi gå ut nu eller? Killarna har ju inte direkt tålamod verkar det som", sa jag och lyssnade. Ett tut lät utifrån och jag flinade. Vi skrattade och gick ut.
"Ohh .. Fin du ska vara då", sa Felix och blinkade. Jag rodnade och hoppade in i bilen.
"Tack, antar jag, haha." Vi satte oss i Felix bil och började köra till skolan.
Felix skulle ha en avslutningsfest senare, och det var ungefär allt de i skolan snackade om. Inte så konstigt, en av världens mest kända tonåringar bjuder hem alla som går på en viss skola. Jag skulle verkligen reagerat om jag inte kände Felix i alla fall.
"Vakna sweetie, vi är framme", sa Felix och gick ur bilen med mig i släptåg.
Det var tråkigt, som vanligt. Många tråkiga tal som man halvlyssnade på. När det äntligen var klart skrek alla, kramade de man inte skulle se på ett tag och vissa smågrät lite. Alla som skulle gå på Felix avslutningsfest var grymt taggade och drog hem för att fixa sig. Vi skulle också åka hem, Felix skulle skjutsa hem Nikki och mig så att vi kunde göra iordning oss i fred. När vi kom hem drog vi fram det vi skulle ha på oss. Jag skulle ha på mig en svart kort klänning som var utan axelband, och hade en dragkedja på framsidan. Till det hade jag ett par svarta höga skor.
Jag lockade håret och sminkade mig ganska mycket, utan att det såg överdrivet ut. När vi var klara skjutsade Chad oss till Felix hus. Det hade inte kommit några än, det skulle börja senare på kvällen. Han hade vakter utanför, fler än vanligt. De släppte in oss eftersom de visste vilka vi var. När vi gick in i huset var det verkligen en förändring. Felix var i sitt rum och spelade någon krigsspel igen med Shane och Daniel. Han slutade när vi kom och kramade Nikki och kysste mig.
"Jag kommer snart", sa Felix och gick ner. Nikki och jag satte oss ner på sängen och tittade på när de spelade.
"Varför tog det så lång tid?" frågade jag när Felix kom tillbaka.
"Någon frågade varför jag tyckte om dig så mycket så jag var tvungen att förklara."
"Aww, kom hit." sa jag och klappade på platsen bredvid mig. Han satte sig på min mage istället och flinade. "URSÄKTA, men vi vill kanske inte veta vad ni roar er med på helgerna, så kan ni gå ner nu eftersom det börjar komma ganska mycket folk?" sa Shane panikslaget och tittade bort.
Jag trängde mig igenom folkmassorna och musiken dunkade genom golvet och vibrerade. Jag hittade äntligen Nikki som jag letat efter länge nu och ställde mig bredvid henne. Hon snackade med någon jag aldrig pratat med i skolan och log när hon såg mig.
"Har du roligt?" skrek jag till henne och hoppades att hon skulle höra.
"Jadå, jag har fått många nya vänner!" skrek hon tillbaka och pekade på tjejen hon snackade med.
"Har du sett Felix?"
"Um, nej det har jag inte men du kan väl stanna med mig här en stund!" svarade hon och drog mig mot henne och höll i mig hårt så att jag inte skulle gå. Jag spanade efter Felix men kunde inte hitta honom så jag gav upp och började gå runt och snacka med olika personer med Nikki. När vi pratat med hur många som helst, dansat och var svettiga så blev det plötsligt mörkt i hela huset. Alla började hurra. Sen tändes det ett strålkastarljus på en stol som var vid en vägg i rummet. På den satt Felix med en gitarr. Alla tjejer började skrika saker som "jag älskar dig!" och "vill du gifta dig med mig?" Han bara log och började spela gitarr. Han började sjunga och tittade rakt på mig och han vek inte undan med blicken en enda gång. Mitt hjärta smälte när han tittade på mig sådär. Han avslutade låten och ställde sig upp. Alla tjejer skrek och klappade vilt händerna. Det blev mörkt i huset igen, och efter några sekunder blev det vanligt ljus igen. Stolen, gitarren och Felix var borta. Jag började gå runt och snacka med några igen. Jag såg Felix som letade efter någon och vinkade åt honom. Han lyste upp och trängde sig förbi några som genast flyttade på sig när de såg vem det var. Han nådde sitt mål och ställde sig framför mig.
"Så..gillade du det?" frågade han.
"Nej, jag älskade det." sa jag och han lyste upp.
"Bra, för jag sjöng bara för dig." Han kramade mig jag borrade in mitt ansikte i hans hals.
jag själv känner att jag bara inte riktigt är nöjd med storyn ..
det tar så lång tid för mig att skriva kapitlerna, jag har liksom ingen inspiration känner jag.
MEN jag SKA skriva klart den, försöka iaf.
Alicias normala liv, kapitel 23
"Mamma, jag har tråkigt!"
"Städa ditt rum." sa hon och la till en suck.
"Jag sa att jag hade tråkigt, inte att jag var galen", svarade jag irriterat.
"Då får du hitta på något själv."
"Jag kom på att jag inte pratat med Alicia på 10 minuter, så jag ringer henne." Jag hörde hur mamma småskrattade lite för sig själv.
ALICIAS PERSPEKTIV
När jag kom hem hade jag tröstat Hayley och Eddie, och helt plötsligt sa mamma att pappa skulle flytta till New York och jobba. Det skulle inte göra någon speciell skillnad, tänkte jag. Jag menar, han har varit borta den större delen av hela mitt liv. Vad skulle hända om han flyttade dit liksom? Vi skulle nog träffas lika ofta ändå, typ aldrig alltså.
Skolan rullade på som vanligt, och jag och Felix spenderade mycket tid tillsammans. Då och då hade paparzzi kommit och fotat oss när vi var på stranden eller ute och höll varandra i händerna. Rykten gick, och jag brydde mig inte direkt. De flesta hade väl fattat att vi var tillsammans. Jag fick fler och fler followers på twitter i alla fall. Ibland hade Felix fans hotat mig via twitter, och det kändes lite obehagligt. Felix sa att jag inte skulle bry mig, men det är ganska svårt att inte ta åt sig när någon ber en att ta livet av sig, och om man inte gjorde det skulle de komma och döda mig. Jag förstod ändå att Felix älskade sina fans. De flesta var jättegulliga och bad försiktigt om autografer och om en bild. Vissa ville till och med ha autografer av mig. Jag brukade bara klottra ner något som skulle se slarvigt men proffsigt ut, och det lyckades jag inte med kan jag säga.Felix sa bara att jag skulle lära mig med tiden.
Jag tvivlade på det när jag såg det jag hade skrivit på ett papper. Felix och jag gick en vanlig dag på stan och höll varandra i händerna. Ibland kom ett fan fram och bad nervöst om en autograf. Han skrev det och gav de en kram. Jag blev inte avundsjuk såklart, utan blev bara glad när jag såg hur snäll han verkligen var. Vi gick in i en affär där det fanns solglasögon och jag tog på mig ett par rosa formade som hjärtan.
"Hur ser jag ut?" frågade jag och höjde på ögonbrynen.
"Perfekt som alltid", sa han och la sin arm runt min axel. Vi gick i olika affärer och när vi blev trötta satte vi oss på en bänk. En paparazzi kom och klickade bilder, och vi log fast det var ganska irriterande.
"Är du hungrig?" frågade han mig när vi vilat benen lite.
"Ja jag börjar bli lite hungrig faktiskt." "Jag vet ett fint ställe", sa han och drog upp mig på fötter och vi gick till någon resturang. När vi klev in såg det riktigt mysigt ut och vi satte oss vid något bord. Jag bara tog nåt som lät gott och vi småpratade lite.
FELIX PERSPEKTIV
När vi var klara betalade jag notan och vi gick ut. Till min förvåning började det regna lite smått och efter ett tag öste det ner. Vi sprang för att inte bli genomblöta och svängde in i en gränd där det var lite tak. Vi tryckte oss mot väggen och började skratta. Jag vände mig om mot Alicia som var dränkt av vatten. Hennes hår var klistrat mot ansiktet och tröjan var genomskinlig. Jag ställde mig framför henne och log busigt. Jag började kyssa henne under regnet och det kändes precis som i en film. Ett perfekt ögonblick.
ALICIAS PERSPEKTIV
Plötsligt tog han min hand och la den över hans hjärta. Det dunkade snabbt.
"Du får mitt hjärta att dunka så snabbt."
Jag har tyvärr inte kunnat lägga ut något för att jag åkte till Öland och kom hem nu efter en vecka. Dåligt väder btw, haha.
HURSOMHELST, var det ganska segt internet där vi bodde, men när vi åkte i bilen skrev jag några kapitel med min Iphone! Så nu slipper jag skriva på ett litet tag, och det kommer nya kapitel med jämna mellanrum.
Vecka 31 åker jag till Norge, men jag är bara borta ett par dagar så det gör nog inget.
Det muppade sig lite nu eftersom jag skrivit med mobilen, så jag fick hålla på med det också -.-
Vad tyckte ni då?
loove is in the aiir ! elr nåt.
Alicias normala liv, kapitel 22
"Jag fryser", gnällde jag och gick mot sängen.
"Vänta lite, jag hämtar en tröja åt dig", svarade han från garderoben. Han kom tillbaka med en stor T-shirt och satte på mig den, och jag var inte så hjälpsam direkt. Jag krånglade och fnittrade hela tiden. När han var klar la jag mig direkt och somnade.
Felix skjutsade hem mig efter att vi hade ätit frukost. Jag var tvungen att prata med mamma. När vi var framme satt jag bara kvar där, ville inte riktigt gå in.
"Förlåt för att du måste ta hand om mig hela tiden", suckade jag och tittade ut genom fönstret. Han vände tillbaka mitt ansikte och log.
"Jag gör det för att jag tycker om dig så mycket." Jag log och klev ur bilen. Jag skulle precis gå in då Felix öppnade bildörren.
"Alicia!"
"Ja?" sa jag och vände mig om.
"Inget, jag ville bara höra din röst igen", sa han och blinkade. Sen åkte han iväg och jag gick in.
"Som jag antar att du vet ska pappa åka och bo på hotell några dagar..." Mamma, jag, Hayley och Eddie satt i soffan och pratade. Vi brukade aldrig göra så, och det borde betyda att det var allvarligt.
"Vi har haft det lite jobbigt de senaste veckorna, inte riktigt kommit överens", fortsatte hon och la benen i kors. Hela situationen kändes väldigt konstig. Det var en så awkward känsla i hela rummet som man kunde ta på. Hur kunde de ha det jobbigt om de inte ens hade tid att prata med varandra?
"Okej, så det du vill komma fram till..?" sa jag stelt.
"Ska ni skiljas?" frågade Hayley ledset.
"Nejdå. Det ska vi såklart inte! Vi behöver bara fundera över några saker innan vi bestämmer oss för något. Det var allt jag ville säga" avslutade hon med en suck. Hayley och Eddie drog iväg till sina rum och jag skulle precis också göra det när hon bad mig att sitta ner.
"Jag har hört att du och någon som heter Felix har spenderat mycket tid tillsammans..?" Jag himlade med ögonen, det var just det här jag verkligen inte hade lust att prata om.
"Ja, och det har inte du något med att göra." Hon verkade förstå att jag inte skulle säga något mer så det blev äckligt tyst i rummet.
"Du och Blair och Rose verkar ha tappat kontakten lite på sistone.."
"Okej mamma, du måste ha det här klart för dig. Du kan inte bara komma tillbaka, när vi inte pratat på hur länge som helst, när du inte ens har ringt mig eller Eddie och Hayley. Det funkar bara inte. Du kan inte komma och ha ett mor och dotter samtal när du aldrig har haft det förut! Jag drar till Felix igen. Jag vet inte när jag kommer hem igen, hejdå." Hon verkade vilja säga något mer men hann inte, för jag sprang in på mitt rum och började packa.
Jag och Felix satt ute på hans baksida, där det var så otroligt fin utsikt. Det var mörkt, mitt i natten och alla stjärnorna lyste starkt. Jag satt i hans knä och lutade mig mot hans bröst.
"Det är helt otroligt... miljoner av stjärnor, men ingen av dem lyser lika starkt som du", viskade han i mitt öra. När vi suttit ute en stund gick vi in och Felix twittrade lite. Ibland tittade han på mig och fortsatte sedan skriva.
"Kan du sluta distrahera mig?" frågade han plötsligt.
"Hur kan jag distrahera dig?"
"Genom att sitta där på sängen och vara så vacker."
Jag sov över, och dagen efter vaknade jag först. Jag tänkte att jag kunde ligga kvar en stund, men det blev tråkigt efter ett tag så jag gick ner där Felix mamma var. Jag satte mig vid köksbordet där hon satt.
"Tack", sa hon och tittade på mig.
"För vad?"
"Efter att Felix träffade dig har han inte haft en enda dålig dag, han ler hela dagarna." Vi småpratade lite och Felix hade fortfarande inte vaknat.
"Felix vakna!" ropade hon. Han orkade antagligen inte svara.
"Okej, då säger jag väl till Alicia att du fortfarande sover..."
"Jag är vaken!" svarade han och vi skrattade. Alla tre åt frukost tillsammans, och när vi var klara gick jag till badrummet för att fixa iordning mig. Jag hörde Felix och hans mamma prata lite.
"Jag har tråkigt", sa Felix och suckade.
"Tyvärr, jag vet inte hur jag ska kunna göra dig outtråkad", svarade hon. Jag blev klar och gick nerför trappan in i köket.
"Struntsamma, jag är inte uttråkad längre." Jag kunde inte göra annat än att skratta åt honom.
FELIX PERSPEKTIV
Alicia hade gått så jag var uttråkad igen.
"Mamma, jag har tråkigt!"
"Städa ditt rum." sa hon och la till en suck.
"Jag sa att jag hade tråkigt, inte att jag var galen", svarade jag irriterat.
"Då får du hitta på något själv."
"Jag kom på att jag inte pratat med Alicia på 10 minuter, så jag ringer henne." Jag hörde hur mamma småskrattade lite för sig själv.
Gillar ni storyn än så länge? ;) Jag kan ju säga att ni har många kapitel framför er... Jag har en slags "planering" med alla kapitel :)
Ja .. när ni läser det här är jag i stockholm xD lite kul tycker jag :D och sen så tycker jag att ni bara får ett kapitel, då får ni lite att längta till .. ^^
kommentera gärna, och ha det bra! ♥
Alicias normala liv, kapitel 21
Förra kapitlet: Jag vaknade av att Felix fortfarande höll om mig. Jag vände mig om och såg in i Felix ögon.
"Godmorgon", sa han och pussade mig på näsan.
"Ska vi gå upp och äta frukost?" frågade jag och ställde mig upp. Han tog min hand och vi gick nedför trappan in i köket. Det första jag märkte var att det var någon som var i köket. Det andra var att personen pratade med någon i telefon argt. Det tredje var att det var min pappa. Han upptäckte oss och tittade på våra sammanlänkade händer. Man såg att han skulle tappa telefonen närsomhelst.
Vad gjorde pappa här? Var min första tanke.
"Jag ringer dig sen", sa pappa tonlöst och la på med den han pratade med. Jag släppte Felix hand och sprang fram till pappa och kramade honom hårt.
"Jag har saknat dig jättemycket!" sa jag och kramade honom hårdare.
"Jag har saknat dig också, men jag måste ringa några på jobbet. Jag vill prata med dig sen om några saker", sa han och tittade allvarligt på mig och blängde lite på Felix. Han tog bort mina armar runt halsen och gick in i sovrummet. Jag stod kvar och tittade efter honom. Jag har inte sett honom på ett halvår, och han vill knappt ge mig en kram? Jag harklade mig lite och började ta fram frukost. Jag lyssnade mest när Felix pratade på och mm:ade och aa:ade där jag tyckte det passade. Efter ett tag kom pappa ut med sina resväskor och pratade argt i telefon igen.
"Nej, jag tänker inte...nej sa jag! Ja, jag kommer sova på hotell. Ja. Vaddå kommer inte hem förrän imorgon? Jaha, jaja. Hejdå då." Han nästan sprang ut och jag hann inte ens säga hejdå. Jag bara satt och tittade på dörren som om jag väntade på att han skulle komma tillbaka till oss. Felix hade tydligen inte märkt att jag inte sa något alls. Jag såg i ögonvrån att han tog upp mobilen och rynkade pannan.
"Tyvärr, jag måste dra. Intervju snart", sa han och pussade mig på pannan. Jag gick med honom till hallen och lutade mig mot väggen när han satte på sig sina kläder. När han hade gått gick jag direkt till ett skåp och tog fram choklad - någon gång måste man få tjocka upp sig när man mår dåligt. Jag slängde mig i soffan med en filt och försökte vila. Det gick inget vidare. Jag satte på tvn och började zappa mellan olika kanaler, och tillslut orkade jag inte leta mer så jag tittade på något matlagningsprogram.
Jag vaknade av ett surrande ljud från mobilen och då märkte jag hur ont i nacken jag hade. Jag hävde upp mig med ena armbågen och försökte sätta mig upp. Fest hos mig 2nite, så bring your friends and come to my place! stod det. Vem orkar gå på fest nu? När jag tänkt en stund kom jag på att det kanske var en bra idé. Jag behövde ju inte direkt bli full eller något. Jag kunde hänga med lite vänner...om jag nu hade några kvar. Jag bestämde mig trots allt för att gå och gick upp för att fixa mig. Då hade jag i alla fall något att göra och det var jag glad för.
Jag gick in i huset och kände på en gång stämningen. Jag trängde mig fram mellan alla människor, tog nån dricka och snackade med folk. Jag var tydligen väldigt populär nu när jag kände Felix. Jag ville ju inte utnyttja honom, men just nu kändes det ändå väldigt bra. Det kändes liksom som den gamla Alicia. Den jag var förut. Livet med Blair och Rose. Fest varje helg, pyjamaspartyn, spökhistorier. Allt det där som de flesta andra bästa vänner gjorde.
"Så du är här", sa Blairs röst bakom mig och jag vände mig om. Hennes ögon rullade över min kropp med avsmak, och jag antog att hon gjorde det för att göra mig osäker. Synd, för det funkade inte. Jag gav henne en blick som alltid gjorde så att hon lydde mig när vi var bästa vänner, vad det än handlade om. Den gav ingen effekt, utan hon lutade sig bara närmare.
"Ja, det är jag. Och vet du vad? Jag har kul." Jag lutade mig ännu närmare och blängde på henne. Då upptäckte jag att Rose stod bredvid henne och såg rädd ut. Hon var alltid 'fredstypen'. Skulle alltid göra fred när man bråkade med någon, men nu vågade hon tydligen inte det, och det var kanske tur.
"Jag är förvånad över att Felix fortfarande inte gjort slut med dig, att han inte ser hur falsk du är", sa hon och himlade med ögonen. Okej, där gick gränsen. Det kändes som att allt gick i slow motion, jag lyfte mitt glas och hällde allt över henne.
"Jag är förvånad över att du lever." Hon skrek till av chock, hoppade på mig och började slå mig med sin handväska, och jag drog i hennes hår. Alla runt omkring samlades runt oss för att titta. Någon tog tag i mig bakifrån och drog mig ifrån Blair. Rose hade tagit tag i henne och drog henne bort. Hon viskade något i Blairs öra och släpade iväg med henne. Jag ryckte mig loss från den som höll i mig, blängde på alla som tittade, rättade till kläderna och gick iväg. Jag började dricka igen, lite till och sedan mer.
Det kändes på nåt sätt att det här hänt förut. Jag grät, vid en trottoarkant och spydde. Allt snurrade omkring mig och jag kände verkligen för att lägga mig ner. Jag visste inte vad som skulle hända, och jag visste inte vad som hade hänt. Allt var suddigt. Jag visste inte heller hur länge jag suttit där. Jag ville att Felix skulle vara med mig. Jag började rota i min väska och lyckades efter en ganska lång tid av letande hitta min mobil. Jag letade igenom kontakterna och hittade Felix. Det gick några signaler innan han svarade.
"Hej, det är Felix." Jag började hulka fram lite ord som var totalt osamanhängande och han hörde antagligen ingenting.
"Alicia? Vad har hänt? Vart är du?" frågade han och man hörde hur orolig han var.
"Jag vet inte, på en trottoar", sa jag och började gråta mer.
"Titta om det finns skyltar runt omkring." Jag började leta, men mitt huvud snurrade så det var svårt. Jag sa addressen till honom och jag hörde att han sprang.
"Jag kommer snart, stanna där du är, och lägg inte på." I bakrunden hörde jag att han stängde en bildörr.
Felix bokstavligt talat släpade med mig in i huset. Jag visste inte vart någonstans jag var, om det var hos mig eller Felix. Han drog med mig uppför trappan och in i något rum, och då såg jag att det var hemma hos Felix. Han drog av mig mina kläder så att jag stod där i underkläder. Jag satte mina armar i kors för att det var så kallt.
"Jag fryser", gnällde jag och gick mot sängen.
"Vänta lite, jag hämtar en tröja åt dig", svarade han från garderoben. Han kom tillbaka med en stor T-shirt och satte på mig den, och jag var inte så hjälpsam direkt. Jag krånglade och fnittrade hela tiden. När han var klar la jag mig direkt och somnade,
Äntligen klar! Jag har skrivit på den här i flera dagar, men det har liksom tagit stopp varje gång jag börjat :p
jag ska åka till stockholm nu i veckan, och kommer inte kunna skriva något.
Men jag tänkte att jag kanske kan skriva två kapitel och ha som tidsinställda inlägg, är det okey ? :)
det är ganska händelsefyllda kapitel enligt mig, men vill ni ha det så eller ska jag ta det lite mer lungt ? ;)
Alicias normala liv, kapitel 20
Förra kapitlet: "Kan du inte sova över imorgon? Jag är helt ensam", sa jag och tittade med valpögon på Felix.
"Jo det kan jag göra", svarade han och log mot mig.
"Men då ses vi då, du kan ringa mig sen", sa jag och pussade honom på kinden.
Jag stod och nynnade på någon låt i köket och plockade fram glas och en skål. Jag fyllde skålen med chips, och tog med glasen och en flaska cola till vardagsrummet. Sen hämtade jag täcken och la i soffan, och tände lite ljus i rummet. Jag tittade nöjt runt i rummet på mitt verk. Sedan slängde jag mig i soffan och tog chipsskålen och började äta lite. Plötsligt kände jag en hand på min axel.
"Herregud, måste du skrämma mig sådär?" frågade jag Felix.
"Förlåt, det var inte meningen", svarade han, kramade mig bakifrån och gick sedan och satte sig i soffan. Han tog chipsskålen ur mina händer och började äta.
"Hey, ge tillbaks den!" ropade jag upprört till honom men han bara fortsatte äta. Okej, han ville ha det så då. Jag hoppade på honom men han sträckte upp den i luften, och mina armar räckte inte riktigt till.
"Bara om jag får en puss." Jag tittade surt på honom, men tänkte att okej, för den här gången. Jag gav honom en snabb puss och räckte mig efter skålen men han tog fortfarande inte ned den.
"Två."
"Men du sa en!" sa jag med ledsen röst. Jag gav honom ett puppyface och man såg hur han började ge med sig. Han tog ett chips från skålen och förde det mot min mun. Jag öppnade munnen och väntade men då åt han upp den själv och skrattade. Jag blev väldigt arg och bestämde mig för att ge igen.
"Jag bestämmer film!" sa jag och gick mot filmhyllan. Letade en stund och visade upp filmen jag ville se.
"Men kom igen!" stönade han besviket. Jag skrattade bara högt och satte igång Meangirls. Okej, jag hade sett den tvåtusen gånger minst, men den var fortfarande kul att titta på. Felix blev uttråkad efter ungefär tre minuter och började leka med mitt hår. Han började försöka kyssa mig men jag drog bara bort huvudet.
"Jag är fortfarande sur för det med chipsen, och jag vill titta på filmen", sa jag och lipade mot honom. Han suckade och lutade sig tillbaka och försökte titta. Han försökte kyssa mig efter några minuter igen och jag besvarade kyssen. Han blev väldigt ivrig och vi låg på soffan och hånglade en stund. Sedan lutade jag mig tillbaka och vände uppmärksamheten till tvn. Efter det tittade han i alla fall på filmen.
"Jag är jättetrött", stönade jag. Vi hade tittat på minst fyra filmer, och klockan var runt tre.
"Jag kan bära dig", sa Felix och var på väg att lyfta upp mig.
"Ha ha, jo visst att du orkar bära mig uppför trapp.....", började jag men avbröts när han lyfte upp mig.
"Pfuit, titta bara på mina muskler." Jag skrattade och han bar mig uppför trappan. Han lyfte ner mig på golvet och gick och satte sig på sängen bara för att visa sina muskler på armarna. Jag skrattade och skakade på huvudet.
"Hursomhelst så måste jag byta om nu, så jag går till badrummet", sa jag och var påväg ut.
"Du kan stanna här om du vill, jag lovar att inte titta", sa han och log oskyldigt. Jag gjorde en fnysning och tog med mig pyjamas och gick tillbaka. Jo eller hur. Jag satte på mig shorts och ett linne och gick tillbaka till Felix som satt på sängen. Han tittade från tå till huvud på min kropp, så jag tog en kudde från sängen och slog till honom.
"Sluta titta!" sa jag och skrattade.
"Kan inte hjälpa det när du går och byter om och kommer tillbaka sådär", sa han och flinade mot mig. Han ställde sig upp och gick mot mig och drog mig intill sig. Han började kyssa mig och backade. Vi snubblade på sängen och skrattade. Jag låg ovanpå honom och han sökte på en gång ivrigt efter mina läppar. Efter ett tag var vi tvugna att pausa för att få luft. Jag drog mina händer genom hans hår och kände hur han smekte mig över magen. Jag lyfte upp mina armar och han drog av linnet. Plötsligt hörde jag hur min Iphone plingade till. Jag slutade och gick till mina byxor och fiskade upp den ur fickan. Felix satt kvar på sängen när jag läste. Jag blev förvånad när jag såg vem det var från och vad det stod i smset. Lycka till med Felix, hoppas ni får det bra. /Blair
Okej, det var läskigt. Plötsligt kände jag en oro sprida sig i kroppen. Blair var väldigt bra på att hämnas. Tänk om hon hade en plan att ta Felix ifrån mig? Men det skulle aldrig hända. Eller? Jag kände ett par händer på min midja och drog undan mobilen snabbt. Jag log mot Felix och gick sedan mot sängen för att sätta på mig mitt linne. Jag la mig i sängen och drog täcket över mig. Felix la sig bredvid mig la armarna om mig.
"Du är vackrast på hela jorden", viskade han i mitt öra och jag log. All oro försvann och jag somnade snabbt.
Jag vaknade av att Felix fortfarande höll om mig. Jag vände mig om och såg in i Felix ögon.
"Godmorgon", sa han och pussade mig på näsan.
"Ska vi gå upp och äta frukost?" frågade jag och ställde mig upp. Han tog min hand och vi gick nedför trappan in i köket. Det första jag märkte var att det var någon som var i köket. Det andra var att personen pratade med någon i telefon argt. Det tredje var att det var min pappa. Han upptäckte oss och tittade på våra sammanlänkade händer. Man såg att han skulle tappa telefonen närsomhelst.
Fortsättning följer ....
Till er som har mig på 'dayviews' (diggar fortfarande inte namnet), det blev väldigt mycket krångel igår, så det visade sig att den hade blivit puplicerad innan kapitel 19 ? jag blev lite förvånad när jag såg det idag :o aja , nu fick ni ju kap 20 iaf, på rätt ställe ;)
okey, what did ya think ?
bad uppdatering I knuw sorry ...
men ..
snälla snälla snälla ..
ge mig KOMMENTARER om vad som kan hända, och om det är nåt jag ska ändra på.
Är det tråkigt ? Jag vet ju inte vad ni tycker.
så ..
KOMMENTERA KOMMENTERA KOMMENTERA KOMMENTERA KOMMENTERA KOMMENTERA KOMMENTERA KOMMENTERA KOMMENTERA KOMMENTERA KOMMENTERA KOMMENTERA KOMMENTERA KOMMENTERA KOMMENTERA KOMMENTERA KOMMENTERA KOMMENTERA KOMMENTERA KOMMENTERA
Alicias normala liv, kapitel 19
"Annars vad? Skulle din pojkvän komma hit och spöa upp mig?" sa han och log uppenbart road. Jag blundade och bad en bön om att jag skulle få bli räddad.
"Det kanske jag skulle göra", sa en röst som lät som en ängel i detta ögonblick.
"Ojdå, räddaren i nöden har kommit", sa Luke och himlade med ögonen.
"Ser du inte att hon inte vill? Släpp henne", sa han och blixtrade till med ögonen.
"Jag har för kul", sa Luke och skrattade. Felix gick mot oss snabbt och ...
... höjde knytnäven och slog till Luke så hårt att han ramlade på asfalten.
"Vad i...?" stönade han och satte handen på kinden. Jag stod stilla ett tag och tittade förvånad ner på asfalten där han låg, men vaknade upp lite av att Felix drog i min arm.
"Kom, vi drar", sa han och drog med mig.
"Hur kunde du veta att det här hände? Är du synsk eller något?" frågade jag misstänksamt. Han log snett mot mig.
"Nejdå, du glömde din mobil på bordet, och jag sprang efter dig för att ge dig den", sa han och tog min hand.
Det hade gått några dagar sedan den där kvällen. Luke hade bara vågat ge mig några arga blickar när jag hade gått förbi, och Felix tittade han inte ens på. Felix och jag var hemma hos mig, mamma, Hayley och Eddie skulle få träffa honom. Jag var lite orolig faktiskt, mitt liv skillde sig mycket från hans.
"Ta det lungt Alicia, mamma kommer", sa Hayley och klappade mig på armen.
"Men varför är hon så sen? Hon skulle ju kommit for en timme sedan.." frågade jag och skruvade otåligt på mig. Mobilen i fickan vibrerade och jag tog upp den.
'Ledsen, men jag var tvungen att jobba över, ska till Danmark imorgon. Ni klarar väl er? Det finns mat i kylen, och om ni behöver handla något får ni ta pengar ur burken, kram mamma.' stod det. Jag skakade på besviket på huvudet. Hon visste hur mycket det här betydde för mig, ändå hade hon bara struntat i det på grund av jobbet.
"Verkar inte som att hon kommer", sa jag och suckade. Det knackade på dörren och Felix klev in. När jag fick se hans ansikte försvann alla mina bekymmer och jag slängde mig runt halsen på honom.
"Hej på dig också", sa han och spottade ut mitt hår från sin mun. Jag skrattade och tog med honom till Hayley och Eddie. Det tog inte lång tid innan de blev vänner. Vi spelade Wii, och när Eddie och Felix spelade blev det en riktig kamp. Det slutade med att Felix vann och Eddie gick runt och surade för sig själv. Resten av kvällen satt vi i soffan och myste.
"Du, Felix?" sa Eddie och flinade retsamt åt mitt håll. Vad skulle han göra nu då?
"Ja?" svarade Felix och vände sig åt Eddies håll.
"Det är ju snart en speciell dag för Alicia... bara så du vet." Åhnej.
"Varför har du inte sagt något?" frågade Felix mig.
"Ja.. du vet", sa jag och skruvade på mig.
"Hon fyller 17 två dagar efter skolavslutningen", klämde Hayley in och log mot alla. Jag bara suckade. Ibland var det inte kul att ha småsyskon.
"Kan du inte sova över imorgon? Jag är helt ensam", sa jag och tittade med valpögon på Felix.
"Jo det kan jag göra", svarade han och log mot mig.
"Men då ses vi då, du kan ringa mig sen", sa jag och pussade honom på kinden.
FÖRLÅT .. för min kassa uppdatering. Men jag hade ingen aning om vad jag skulle skriva ..
nu blev det extra kort också, men det betyder att nästa kapitel blir längre !
Jag har börjat skriva lite på andra kapitel i förväg också. Jag lovar att det kommer bli
ett bra kapitel, och det kommer hända lite pinsamma saker också .. nyfikna ? ;)
sneak peak kanske ?
NEPP DET FÅR NI INTE, TJINGILING, ALBATROSS PASTEJ
oj jag glömde nästan .... KOMMENTERA ♥
Alicias normala liv, kapitel 18
...började skratta. Jag tittade på henne och började själv skratta, hon såg så rolig ut.
"Vad gör vi här?" frågade hon samtidigt som hon skrattade.
"Ärligt talat så vet jag inte", svarade jag.
"Kom nu, jag vill se på den tråkiga filmen", sa hon plötsligt och drog med mig tillbaka till bion. Jag följde efter, och när vi satte oss ner hade antaligen alla varit så inne i filmen så ingen hade märkt något. Jag satt och log fånigt resten av filmen.
ALICIAS PERSPEKTIV
Vi satt i bilen på väg hem - och nu skulle jag umgås lite med syskonen som jag hade lovat mig själv. Vi hade verkligen haft kul, och när jag tänkte på lite andra grejer som hade hänt började jag rodna, tur var det att det var så mörkt i bilen att ingen skulle se det förhoppningsvis. Felix började blinka till mig i backspegeln och göra grimaser, men jag höll mig för skratt och tittade ut genom fönstret istället. När vi var framme kramade jag alla, sa hejdå och gick sedan in.
"Lägg av!" sa jag och började gapskratta. Jag hade verkligen missat mycket och jag hade glömt hur kul jag brukade ha med Eddie och Hayley.
"Jo, det är sant jag lovar!" envisades Hayley.
"Jaja, så kul var det väl ändå inte", sa Eddie och himlade med ögonen.
"Jo, det var det faktiskt", sa jag och Hayley och jag började skratta, och tillslut började Eddie också skratta. Vi berättade för varandra om konstiga och roliga saker som hänt.
"Men.. hur går det med all paparazzi då?" frågade Eddie nyfiket.
"Ja .. det har inte kommit någon paparazzi direkt som förföljt oss eller så - vilket jag faktiskt trodde. Men de har väl annat för sig antar jag..", svarade jag och log.
"Skönt för dig då - och då får du ju lite mer privatliv med honom", sa Hayley och blinkade och Eddie busvisslade.
"Sluta!" sa jag och skrattade generat. Jag tyckte verkligen om mina syskon även om vi bråkade ibland. Och även om det var tre års skillnad mellan oss hade vi alltid lika kul tillsammans.
"Det är din födelsedag snart vet du", sa Hayley och log.
"Oj, det hade jag nästan glömt!" sa jag förvånat. Jag skulle fylla 17 två dagar efter skolavslutningen.
"Du måste berätta det för Felix ju!" sa Eddie entusiastiskt.
"Oh nej.. Jag gillar ju inte all uppmärksamhet på födelsedagar vet ni", sa jag och blinkade mot båda två.
"Tråkig du är", sa Hayley och suckade besviket. Jag bad en bön att de inte skulle berätta för Felix att jag snart skulle fylla år när jag såg en liten glimt i deras ögon när de tittade på varandra, och det såg ut som att de hade ett hemligt samtal med bara ögonkontakt. Jag tittade misstänksamt mellan dem och ställde mig sedan upp. Jag tittade på klockan och till min förvåning var den redan två på natten.
"Ungar, nu borde vi gå och lägga oss", sa jag och hjälpte dem upp.
Felix och jag låg och strulade på hans soffa efter att jag hade slutat skolan.
"Hej ungar", hörde vi plötsligt en röst säga, och jag kastade mig bort från Felix på rekordfart. Det stod en kvinna som såg väldigt ung ut, med ett perfekt ansikte, perfekt hår, och en perfekt kropp. Jag insåg efter några sekunder att hon hade likadan ögonfärg och hårfärg som Felix, och rodnaden sträckte sig ända upp till min hårbotten. Det var helt klart Felix mamma.
"Jag är Felix mamma, Elizabeth, men du kan kalla mig Beth", sa hon och sträckte fram handen. Jag ställde mig upp, rättade till kläderna och skakade hand med Elizabeth.
"Hej, jag är Felix .. kompis", sa jag osäkert.
"Jo, jag ser det", sa hon och skrattade, och gick in i köket. Jag tittade på Felix som verkade kunna explodera av skratt närsomhelst. Jag gav honom en blick som kunde döda, men sedan började jag själv skratta. Hur kom det sig att jag alltid lyckades göra bort mig hela tiden för de jag inte ville göra mig bort inför? Jag satte mig ner i soffan och kände hur det vibrerade i min ficka. Jag fiskade upp mobilen och såg att det var ett sms från mamma, där det stod att hon kommit hem från Japan. Jag blev jättglad, jag hade så mycket att berätta.
"Mamma har kommit hem nu, är det okej om jag går?" frågade jag och pussade Felix på kinden.
"Ja det klart", sa han och log snett. Jag la mobilen på bordet och gick iväg för att hämta min väska och jacka. Jag gav Felix en lätt kyss på munnen, ropade hejdå till Elizabeth, och gick ut. Det hade hunnit bli mörkt, och det var ganska kallt ute. Jag huttrade och drog jackan tätare omkring mig. Det stod ett gäng med ölburkar vid en tegelvägg som var täckt av grafitti och jag gick lite snabbare.
"Vilken trevlig överraskning", sa en röst som fick mig att rysa över hela kroppen. Snälla, inte nu, inte nu. Kom inte närmare, snälla. Luke gick emot mig och log elakt.
"Varit hos din kära perfekta pojkvän?" frågade han hånfullt.
"Det har inte du med att göra", sa jag bestämt och skulle precis gå ännu fortare när han tog tag i min arm. Jag försökte rycka mig loss, men han höll mig i ett järngrepp.
"Det tycker jag att jag har faktiskt", sa han och försökte dra mig mot de andra som skrattade och såg på roat.
"Släpp mig nu, annars..." började jag och han skrattade.
"Annars vad? Skulle din pojkvän komma hit och spöa upp mig?" sa han och log uppenbart road. Jag blundade och bad en bön om att jag skulle få bli räddad.
"Det kanske jag skulle göra", sa en röst som lät som en ängel i detta ögonblick.
"Ojdå, räddaren i nöden har kommit", sa Luke och himlade med ögonen.
"Ser du inte att hon inte vill? Släpp henne", sa han och blixtrade till med ögonen.
"Jag har för kul", sa Luke och skrattade. Felix gick mot oss snabbt och ...
Nu är jag väldigt nöjd, tack för alla kommentarer! :D
Och förlåt för att det tog sån lång tid, men jag slutade på ett ganska
knepigt ställe, haha.
Ja, ungar, vad tror ni han ska göra ? ;)
Jag antar att ni märkte att jag bytte header, och det är för att jag
tycker att ni istället själva ska få en bild av hur de ser ut ..
bilderna visar aldrig tillräckligt tkr jag :)
men ... kommentera :D
Alicias normala liv, kapitel 17
Klart jag inte brydde mig. Brydde jag mig? Ja, det gjorde jag. Han var trots allt mitt ex, och Felix visste inte ens om det. Han tittade på mig, och sedan på Luke som jag tittade på. Han fick en rynka mellan ögonbrynen när han såg hur vi tittade på varandra.
"Kom nu", viskade han i mitt öra och drog mig i armen tillbaka till skolan. Luke följde oss med blicken, och man kunde säga att han var riktigt förvånad. Men, jag hade ju sett honom kyssa en tjej den där kvällen vi inte ska nämna. Så varför skulle han bry sig? Vi kom in i skolan och satte oss på en bänk.
"Inte för att snoka eller så .. men .. vad var det som hände?" frågade han mig och jag tittade på honom.
"Ingenting speciellt..", svarade jag lite nervöst.
"Säg det ändå", sa han och tittade mig i ögonen.
"Mitt ex", sa jag snabbt.
"Åh", sa han och såg förvånat på mig.
"Det var väl allt.." sa jag och log försiktigt.
"Så .. vill du hitta på någonting ikväll? Gå på bio kanske?" frågade han och log hoppfullt och började leka med mina fingrar.
"Vi kanske kan fråga Shane, Daniel och Nikki om de vill följa med också?" frågade jag och log.
"Om du vill det så", sa han och tittade på mig, och såg lite besviken ut även om han försökte dölja det. Dagen gick ganska långsamt, och för det mesta satt vi bara med lite mer mellanrum mellan oss och tittade på varandra. De andra hade vi inte sett under dagen, för de hade åkt till något museum eller nåt.
När vi hade slutat så åkte vi hem till Felix och där satt de andra i soffan och skrattade.
"Hade ni kul?" frågade jag och slängde mig ner i soffan.
"Skojar du? Tror du att jag vill veta när dinousarierna levde eller?" svarade Shane och himlade med ögonen.
"Jag tyckte faktiskt att det var ganska intressant", sa Nikki och blängde på honom.
"Ja.. men det är ju för att du är så tråkig", sa han och flinade mot henne. Hon tog en kudde och smällde till honom på armen. Shane bara skrattade.
"Okej, sluta fightas med varandra hela tiden", sa jag och flinade mot dem. Då tog båda två varsin kudde och smällde till mig. Felix bara satt där och skrattade.
"Hur hade ni det under dagen då?" frågade Nikki och tittade på oss.
"Tja .. den var väl intressant.. absolut inte tråkig i alla fall", sa Felix och jag tittade retsamt på honom.
"Hursomhelst, så vill vi gå på bio, så alla som vill....", började jag men avbröts när Shane slängde sig upp ur soffan på rekordfart.
"JA TACK, VI ÅKER NU! Jag har haft tråkigt hela dagen!" skrek han och alla skrattade. Vi lydde Shane och åkte på en gång. Under bilfärden kom jag på hur lite jag hade varit hemma, jag var ju borta nästan hela tiden. Jag bestämde mig för att åka hem efter bion och umgås lite med mina syskon. Vi hade lite svårt att bestämma film, men efter ett ganska långt tag av tjaffsande om vilken film vi skulle se så valde vi någon skräckfilm som jag inte kommer ihåg namnet på. Sedan gick vi mot kassan för att betala biljetter.
"Tyvärr... men eftersom att ni är så många så går det inte att alla sitter på samma rad, det är ganska fullt", sa hon i kassan och tittade på oss.
"Men hur kan vi sitta då?" frågade Daniel.
"Tre stycken kan sitta bredvid varandra på en rad, och två stycken på en annan", svarade hon vänligt.
"Jaha.. ja vi gör så då", sa han och betalade.
"Okej.. vem ska sitta med vem?" frågade Felix oss alla. Alla tittade på varandra.
"Okej, då bestämmer jag. Jag sitter med Alicia och så kan ni tre sitta med varandra", sa Felix och började gå mot biosalongen.
Jag hade aldrig gillat skräckfilmer. Jag var mera 'happy endings' tjejen, som de flesta tjejer antagligen var. När det hade gått ungefär en halvtimme var jag ganska rejält rädd. Jag hade även skrikit några gånger, och Felix flinade bredvid. När det var på väg att hända något så tog Felix min hand.
"Jag är rädd", viskade han i mitt öra och jag ryste. Jo, eller hur att han var rädd. Inte för att jag hade någonting emot det. Som tidigare idag blev det jobbigare och jobbigare att sitta bredvid honom. Jag vågade inte titta på honom, men kände att han tittade på mig. Plötsligt reste han sig upp och gick ut. Jag funderade på om jag skulle gå efter eller stanna kvar. De andra kanske märkte något? Jag satt kvar någon minut, men gick ut sedan. Jag tittade mig omkring och kunde inte se honom. Jag vände mig och skulle precis gå in då jag kände någon ta min hand och snurra runt mig. Jag ramlade in i hans bröst och ville inte röra mig. Tillslut vände jag upp blicken och tittade in i hans ögon, och jag blev helt hypnotiserad. Han böjde sig ner mot mig mot mitt öra.
"Tyckte du också att filmen var tråkig? Det är roligare att vara med dig", viskade han och sättet han sa det på fick fjärilarna i min mage fylla hela min kropp och jag kunde inte svara.
FELIX PERSPEKTIV
Jag tog hennes hand och gick till toaletterna. Vi kunde ju inte stå kvar här i alla fall. Hon gick in och jag stängde dörren. Sedan kupade jag mina händer runt hennes ansikte och började kyssa henne. Jag kysste hennes nacke och hon ryste av välbehag. På något sätt hade jag när jag såg henne sett något speciellt med henne.. Och det var inte bara hennes utséende - det var det inget fel på alls - utan det var bara .. något jag inte kan beskriva. Vi hade varit med om så många saker på väldigt kort tid. Jag gillade henne mer och mer varje dag... jag kunde stirra på henne i en evighet utan att blinka. Jag höll mina händer runt hennes rygg och tryckte henne närmare. Hon tittade upp i mina ögon och ...
ERAT STRAFF FÖR ATT NI INTE KOMMENTERAR ÄR ATT JAG AVBRYTER MITT I,
OCH NU KOMMER JAG INTE SKRIVA PÅ NÅGRA DAGAR !
MOHAHAHAHHAHAHAHA !
Jag avbröt mitt i när jag tränade på no provet vi ska ha, bara för att skriva faktiskt!
Ni får ju visa lite uppskattning >:|
Jag kommer säkert få underkänt igen D: NÄ NU SKA JAG MINSANN PLUGGA!
ohh, någon har lagt ut bild på bdb ! *TITTAR PÅ BILD*
en timme senare ; MÅSTE TRÄNA PÅ NO! *NY BILD*
så blir det säkert Dx
NÄ MEN FÖR TUSAN SÅ FÅR NI TRYCKA PÅ KOMMENTARER OCH SKRIVA EN
LITEN KOMMENTAR ! Jag blir faktiskt nöjd bara det står bra och vill då skriva mer!
Alla som brukar kommentera får en kaka :D
Om man inte kommenterar kommer jag skicka städpatrullen på er ! PASSA ER!
Nä men allvarligt, man blir så så så sugen på att skriva mer när man får beröm :)
okej, nu skrev jag av mig lite till o.o
WHATEVA .... what did ya think ? är det bra med felix perspektiv också ? :)
K O M M E N T E R A N U , S T Ä D P A T R U L L E N V Ä N T A R !
Alicias normala liv, kapitel 16
Förra kapitlet: "Jag måste gå nu.." sa jag och gick till hallen. Nikki sprang efter, och petade på mig. Hon pekade in i vardagsrummet, på mig och gjorde sedan ett hjärta och såg frågande ut. Jag antar hon ville veta om något var på gång. Jag ryckte på axlarna osäkert, och hon började skratta. Felix och de andra kom och hon tystnade på en gång. Felix och jag bestämde att han skulle hämta upp mig klockan åtta på morgonen. Jag sa hejdå till alla och gick hem.
Felix kom klockan åtta och väntade då med bilen utanför mitt hus. Jag gav honom en snabb kram och sedan åkte vi iväg till skolan. Jag lät tankarna vandra iväg lite och tittade ut genom fönstret, rädd för att titta på honom, jag skulle antagligen inte komma loss. Det som hade hänt dagen innan fick mig att rodna bara jag tänkte på det. Jag hade aldrig känt såhär någonsin förut. Bara att titta på honom gav mig fjärilar i magen ända upp till halsen. Jag fastnade totalt i hans ögon. Mitt hjärta dunkade snabbare och hårdare när han var i närheten. Han fick mig att stamma.
"Vad tänker du på..?" frågade Felix plötsligt och log.
"Eh.. ingenting. Eller det klart jag gör, men ingenting. Eh.. tror du det kommer bli jobbigt för dig i skolan?" frågade jag snabbt och kände hur färgen spred sig på mina kinder.
"Haha, nejdå, det kommer nog vara några som vill ha autograf bara, oroa dig inte över mig", sa han och blinkade mot mig. Vi var framme, och redan när vi klev ur bilen drogs det massor av blickar åt vårat håll. De flesta hade väldigt stora ögon, och öppna munnar. Om jag inte hade varit så spänd hade det antagligen varit roligt. Felix verkade inte bry sig ett dugg, utan gick bara förbi alla. Hans hand letade sig till min och när han vidrörde mig kände jag hur det blev ett pirr i hela kroppen. Jag blev lite mer självsäker och sträckte på ryggen. När vi kom in i skolan gick vi mot mitt skåp, och jag kände en blick som brände hårt i nacken. Jag vände lite på huvudet och tittade i ögonvrån. Blair. Jag suckade bara och kände hur Felix tittade på mig. Plötsligt gick Blair rakt mot mig, med andra tjejer bakom sig. Jag blev förvånad och tittade på henne.
"Nämen hej A! Det var inte alls kul utan dig på festen igår..." började hon och mina ögon smalnade. Jaha, så nu funkade det tydligen bra att vara vän med mig, när jag tog med hennes "kändis crush".
"Hehe .. ursäkta oss, men vi ska till en matte lektion", sa jag och dissade Blair totalt. Hon stod kvar riktigt snopen och besviken. Ursäkta mig, men det är ditt eget fel, tänkte jag och skrattade för mig själv. Hon förtjänar inte att känna bra människor.
"Mitt namn är Blair förresten!" ropade hon efter oss och jag himlade med ögonen. Vi gick in på lektionen och Felix satte sig bredvid mig. En stund efter kom Blair, och jag kände hur hon studerade varje rörelse vi gjorde. Jag tittade ner i boken och kände Felix varma andedräkt i nacken. Jag tittade på honom och rodnade när jag såg att han iakttog mig. Att han var så nära mig gjorde att jag inte kunde koncentrera mig på talen, och jag räknade nästan ingenting. När lektionen var slut nästan flydde jag, elektriciteten emellan oss vibrerade. Nästa lektion var svenska, och jag kunde inte koncentrera mig då heller. Hans knä snuddade vid mitt, och jag kunde inte läsa. Plötsligt kände jag en hand som smekte mitt lår under bordet. Jag rodnade och kunde absolut inte läsa. Han skulle hjälpa mig med en sak jag inte kunde, och böjde sig ännu närmare. Hans andedräkt luktade underbart och jag kände hur hans läppar snuddade vid mitt öra. Efter svenskan var lunch och jag skyndade mig därifrån. Vi tog mat och satte oss vid ett bord. Han flyttade sin stol närmare min och tittade på mig hela tiden. Han böjde sig närmare.
"Kan jag få en autograf?" sa en glad tjej som gick på skolan.
"Självklart", sa han och skrev autografen. Han var verkligen snäll mot sina fans.
När vi ätit klart tog jag hans hand och sprang nästan ut. Han följde efter och vi gick till ett ganska avskärmat ställe vid skolan, där det var skugga. Han puttade mig mot väggen mjukt och tryckte sin kropp mot min. Han andades snabbt och tryckte sina läppar mot mina. Jag öppnade munnen lite och hans tunga gled in. Han tryckte sig ännu närmare fast det nästan inte gick. Jag märkte inga fyrverkerier, hela min värld stod i brand. Plötsligt hörde vi någon harkla sig högt och vi släppte varandra genast.
"Men herregud, är det upptaget överallt eller? Jag behöver röka, kan ni göra det där någon annanstans?" frågade en kille, och bakom stod det några andra. Vi klev ut ur skuggan och skulle precis gå då jag hörde någon dra efter andan. Det var ingen mindre än Luke.
Oh my cheese, här går det hett till!
Förlåt, jag var tvungen C:
VAD SKA HÄNDA?
Var tvungen igen :3
Okeyy, lets go to the real business !
WHAT DID YAA GUYS THIIIINK ?
Tyckte jag var duktig som skrev två stycken
samma dag LALLAALALAL *STOLT* :D
Bara för det måste ni kommentera,
MOHAHAHAHAHAHAHAAHAHAH
var tvungen :D
okeyydå, jag ska sluta ....
MIIHIHIHIHIHIHIHIHIHIHIHIHI
Alicias normala liv, kapitel 15
"Nice." Jaha, ja vad kan man förvänta sig av killar egentligen?
"Är det allt ni har att säga?" frågade jag och log retsamt. De skrattade och vi satte oss i soffan. Dagen gick fort och jag var tvungen att gå. Jag kramade alla och sa hejdå. Väl hemma så var klockan ganska mycket, så jag bestämde mig för att gå och lägga mig.
"Har du hört det där om Alicia?" hörde jag röster säga runt omkring mig. Vad var det med mig egentligen? Vad hade jag gjort? Jag såg Blair i korridoren le nöjt. Jag blev förbannad när jag förstod att det var hon som hade sagt något. Jag gick med bestämda steg mot henne. Hon upptäckte mig och viskade något till hennes kompisar bredvid henne som skrattade.
"Vad har du gjort? frågade jag ganska uppretad.
"Jag tyckte bara att folk behövde få veta lite mer om ditt liv.." sa hon och skrattade, och tjejerna hakade på.
"Vad menar du med det? Vad har jag gjort dig?" sa jag förvånad, ledsen och arg på samma gång.
"Vad du har gjort? Du frågar mig vad du har gjort?! Den enda som någonsin betyder något är du, jag bara går bredvid dig osynlig! Du är den enda som syns! Vet du hur jobbigt det är? Att aldrig någon bryr sig om min åsikt?" sa hon upprört.
"Jag visste aldrig att du kände så Blair.. Men grejen är den att jag inte vill ha det så. Jag vill inte vara den jag är!" sa jag mjukt.
"Det spelar ingen roll. Jag bryr mig inte, från och med nu är det du som ska veta hur det känns. Ha det så kul med alla som vet dina hemligheter," sa hon hånfullt.
"Vad har du sagt?" sa jag med sammanbitna tänder.
"Din pappa, Luke, allt du ville att jag inte skulle säga", sa hon och skulle vända sig om, men jag tog tag i hennes arm och smällde till henne med handflatan hårt på kinden. Alla blev tysta.
"Alicia, jag trodde aldrig någonsin att du skulle uppföra dig så här", sa Mrs. Brown, våran rektor. Jag suckade och tittade ner i golvet.
"Förlåt Mrs. Brown, jag hade haft en väldigt dålig dag om du förstår", sa jag uppgivet.
"Dålig dag eller inte, så gör man absolut inte såhär!" sa hon och tittade allvarligt på mig.
"Jag vet, förlåt. Jag lovar att aldrig göra det igen", sa jag svagt.
"Det hoppas jag verkligen Alicia. Jag trodde inte det här om dig, och jag vet att du är duktig på att uppföra dig bra, så jag kommer inte ringa dina föräldrar och jag kommer inte stänga av dig från skolan. Men om detta händer igen så är jag tvungen att göra det", sa hon och jag suckade igen. Som att mina föräldrar skulle bry sig? De har aldrig tid för mig.
"Jag ska aldrig göra det igen", lovade jag och gick mot dörren.
"Det hoppas jag verkligen", muttrade Mrs. Brown bakom några papper.
"Menar du allvar? Var det girlfight i en korridor och alla tittade på? Wow, det var modigt" sa Felix och tittade på mig där jag satt i hans soffa. Jag ville inte gå hem, så jag hade gått till honom istället.
"Det här är inget att skämta om Felix.." sa jag och stängde ögonlocken för att kämpa emot tårarna, jag menar han hade ju nästan bara sett mig gråta hela tiden, ganska pinsamt.
"Förlåt", sa han och kramade mig. Jag kände mig lugnad av hans närhet och tryckte mitt ansikte mot hans tröja när han smekte mig på ryggen. Vem hade trott att en kändis skulle vara så här .. vanlig? Jag trodde att de flesta förändrades väldigt mycket, men Felix var den han var, sig själv. Han vaggade mig fram och tillbaka åt sidorna och nynnade på en av hans låtar. Vi satt så en ganska lång stund, tills jag inte var lika ledsen längre. Jag släppte honom och lutade mig bakåt i soffan. Jag tittade in i hans ögon och fastnade totalt. Hans ansikte var felfritt, från hårbottnen till hakan, om jag ska vara ärlig var han vacker där han satt när solen lyste in genom de stora fönstrerna. Han tog min hand och började massera mina fingrar. Jag tvingade mig själv att sluta titta på honom och stirrade på min andra hand istället. Jag kände hur färgen letade sig upp på mina kinder och jag lät håret falla fram. Han släppte min hand och strök bort det från mitt ansikte. Jag gjorde ett misstag och tittade på honom igen. Han stirrade på mina läppar...
FELIX PERSPEKTIV
Hon var så vacker, fin, perfekt. Den vackra, oemotståndliga färgen på hennes kinder gjorde det inte lättare för mig att motstå henne. Hon var höjden av perfektion. Trots att vi inte känt varandra så länge hade vi dragits närmare och närmare varandra. Hon stirrade på mig blygt under sin lugg. Jag stirrade på hennes läppar och kom exakt ihåg hur det kändes med dem mot mina. Jag tog steget och böjde mig framåt mot henne. Precis när jag snuddade vid henne läppar hörde vi hur dörren flög upp. Alicia vaknade till och hoppade bakåt. Någon sekund efter kom Shane, Nikki och Daniel in i rummet.
"Gör ni?" frågade Daniel och slängde sig i soffan. Jag försökte låta bli att visa hur besviken jag var och skrattade.
"Ingenting speciellt", sa jag och såg hur Alicias kinder blev röda. Nikki tittade misstänksamt mellan mig och Alicia. Daniel och Shane märkte uppenbarligen inte att det var lite stel stämning.
"Gud vad jag är hungrig", sa Shane och gick mot köket. Nikki och Daniel instämde och följde efter.
ALICIAS PERSPEKTIV
Felix harklade sig och jag tittade på honom.
"Kan inte jag få följa med dig till skolan imorgon?" frågade han. Jag blev väldigt förvånad. Varför ville han det egentligen? Och nu när allt var så konstigt i skolan..
"Jag vet inte..." sa jag och tittade ner.
"Snälla?" frågade han och tog upp mitt ansikte med sitt finger, och jag blev hypnotiserad av hans ögon.
"O-okej", stammade jag fram. Jag reste mig upp fort när de andra kom in igen. Nikki tittade lite retsamt på oss.
"Jag måste gå nu.." sa jag och gick till hallen. Nikki sprang efter, och petade på mig. Hon pekade in i vardagsrummet, på mig och gjorde sedan ett hjärta och såg frågande ut. Jag antar hon ville veta om något var på gång. Jag ryckte på axlarna osäkert, och hon började skratta. Felix och de andra kom och hon tystnade på en gång. Felix och jag bestämde att han skulle hämta upp mig klockan åtta på morgonen. Jag sa hejdå till alla och gick hem.
Nu får ni faktiskt för gurkmajonesarn kommentera ! MINST 5 !
ehehe .......
men vet ni vad ?
JAG VET PRECIS VAD SOM SKA HÄNDA I NÄSTA KAPITEL,
SÅ DET KOMMER KOMMA GANSKA SNART!
idag kanske ..... ?
KOMMENTERA
TACK O HEJ ALBATROSSMAKADEJ
